Mrsbubbles

Var till sjukhuset med vår minsta idag pga allergi.
Efetrsom att jag är en sån förbannad tidsoptimist så fattar jag inte att själva bilresan oxå tar tid.
Jag ringde in efter halva vägen o svamlade om att bilen var knäpp o att jag skulle bli liiiite sen.

I alla fall....min dotter , drygt två år sov ju naturligtvis då vi dundrar in på parkeringen.Med dundrar så menar jag att jag fortfarande får skjutsa min vackra röv i en 242. Saaben är fortfarande trasig.
Jag rusade ut, låste dörrarna, inte för att det eg skulle spela nån roll, eftersom fönstren inte går att stänga ordentligt, o bagaget inte går att låsa, o det är hål mellan bagaget o hatthyllan o alltså själva bilen.
Men det känns ju ändå lite bättre att låsa.
Hursom...jag klättrade in o drog ut min sovande tvååring o började springa.
Där på parkeringen var det två stycken parkeringsvakter, o de gick omkring o gjorde det de förväntades att de skulle göra.... sätta skräck i folk!
Ja ja, eftersom att det inte är speciellt ofta som jag springer så kvicknade naturligtvis min ängel till då.
Hon får då syn på den ena parkeringsvakten som är svarthyad. Hon spärrar upp sina nyvakna ögon, pekar, o säger med hög o tydlig röst:
- VAD ÄR DET DÄR?
Jag bara stånkade till svar ( min kondis är ju som sagt inte den bästa) - Ja, farbrorn.
Hon pekade igen
-Titta.... Vad är de där?
- Farbron, svarade jag.
- De där? Frågade hon. Sen tilla hon snabbt...  -NÄääää, ponken!!!!!


Råd tas tacksamt emot.


Jag tror inte att han tog illa upp faktiskt.

Men jag kände mej korkad.

Återigen har jag blivit upplärd av min tvååring.

Hmmm.....det ska jag prova med....

Undrar om det hjälper =)

Men jag känner att jag har så mycket som jag måste ösa ur mej, så jag får dela upp det på två inlägg. Riskerar att överanstränga min smstumme annars. Och då blir det riktig katastrof.

Hursom, om man som jag blivit välsignad med fyra barn (undrar eg varför det heter välsignad, det gör ju förbannat ont) så har men ju en hel del historier som inträffat under åren. Och eftersom att jag inte har fått fullt utvecklad demens än, så kan jag ju dela med mej innan det bryter ut på allvar.

Det är lustigt att fyra barn kan bli så olika i sättet. Min älsta, nittonåringen där, hon var ju som sagt en lite knepig unge då hon var liten.
Jag minns den dagen då hon fick dagis, då de ringde från kommunen o talade om att det var dags. Jag ringde till min mamma o stortjöt. Jag var helt knäckt att min lilla sagotrollsunge skulle lämnas bort till en kommunal instution. Det visade sig gå väldigt bra, o det var nog väldigt nyttigt för henne. Eller mej.

Hon var ju alldeles tokig  i de flesta sagor från Astrid 'lindgren. Utom Karsson på taket o bröderna 'Lejonhjärta eller nåt annat med otäcka killar i. Men alla filmer som innehöll flickor med klänningar o vackra tofsar o rosa rosetter o så, de gick hem hos henne.  Varje dag var det en pina att få på henne kläderana som jag tyckte att  hon skulle ha.
Hon vägrade att ha nåt annat än klänningar. I ett par år!!!

När vi frågade henne vad hon önskade sig då hon fyllde tre år svarade hon: 
Jag behöver en stryka ( strykjärn)

Jag antar att hon tyckte att jag skötte den delen dåligt.


Jag blev ensamstående mamma med henne då hon var knappt två år. O som ung tjugoåring så fanns det nog inte många som trodde på mej.
Men denna flicka är min stolthet!
Hon blev helt riktig ändå!
På nåt konstigt sätt så rodde jag det i hamn.

Detta trots att jag är en hel katastrof på att komma ihåg saker. Eller att komma i tid.
Det lyckas jag aldrig med.
Och trots att jag aldrig nånsin har vart en sån sandlådemamma,jag tycker verkligen inte att det är roligt att leka  sandlådan.
Och trots att jag inte kan rita alls. Jag gjorde en jättefin hund till henne en gång. Det trodde hon var en gris.
Det var då mina konstnärsdrömmar blev begravd.
Och framför allt: Trots att jag gapflabbar då jag blir rädd!
Jag glömmer aldrig då vi var i en pulkabacke full med präktiga föräldrar.
Jag skulle dra henne upp, o hon satt på boben. Snöret lossnade mitt i halva backen, o ungen glider bakåt, jättefort, ner mot träden. Alla duktiga föräldrar stod där uppe o ropade åååhhh. JAG å andra sidan satte i gång att skratta, fullkomligt hysteriskt. Nu, i efterhand så kan jag tycka att hon såg ju faktiskt lite rolig ut då hon åkte bakåt i full fart.
Men då. för arton år sen så skrattade jag ju för att jag var så rädd.

Och så har det ju fortsatt, så fort jag blir rädd, så får jag väldigt roligt.
Eller så är jag helt enkel korkad.

Innan jag somnar, måste jag bara säga en sak till.
Det måste ju vara roligt att vara mormor till mina barn.
När min älsta var liten så sa hon till mej att jag hade lika långa tuttar som mormor. Jag har sedan dess undrat vad hon menade med långa.....
I samma veva satt hon i sin mormors knä o sa:
Mormor, du har en finne på hakan.
Mormor drog med ´fingrarna över hakan o sa frågande : Har jag?
Varav jäntan snabbt svarar : Nejje, inte där..... på den ANDRA hakan.

Då hade vi andra rysligt svårt att hålla oss kan jag säga.

Nä, men nu då.

Kudden, ropar högt efter mej.


Återkommer i morgon.

Godnight folks

Det är väl rart?

Oftast.

Jag menar, min älsta är nitton år snart.
Vem som fick henne vette sjutton, men jag är ju absolut inte gammal...?
Hursom. Det var en lustig unge då hon var liten. Hon är ju iofs ganska lustig nu med, men nu har hon ju själv roligast åt sig =)
Hon trodde att hon var en gestalt ur Astrid Lindgrens sagor.
En hel sommar hoppade hon från allt högt hon kunde hitta, med ett paraply.
Sen fick jag springa dit o hojta: Madicken är död, Madicken är döööööööd.
Hon brände åtta paraplyer den sommaren.

Då hon gick i sexårs ringde hennes lärare hem.
Hon kände sig manad att berätta för mej vilken fantastisk unge jag har.

Hon , min dotter , o hennes bästa kompis hade då, då dom alltså vart sex år, tågat in i sexans klassrum o skällt ut killarna där. Detta för att dom hade kastat stenar på igelkottarna.
Dessa två brudar står alltså inför hela klassen o läxar upp killarna som hade gjort det.
Läraren hade frågat om de inte tyckte att han skulle skälla i stället. Men inte då. Det gjorde våra småglin så gärna så.

Hon har fortsatt i samma stil. Hon blev portad från sina småsyskons sida av skolan. Detta för att hon rusade ner o skällde ut varenda unge som vart dum mot hennes syskon.
Hon står upp, rakryggad inför nästan vadsom helst.
Hon är väldigt hetsig många ggr, o man får bromsa henne lika många, men oftast så vet hon vad som är rätt o fel.


Men det känns som att om hon fortsätter  i denna anda så kommer hon att gå långt.

Jag hoppas att hon har lärt sig att ta vara på sig själv.

Hon satt i kön på Åhlens o sjöng högt o tydligt : Säg varför ska jag vara ensam, säg varför ska de vara sååå. Den sången som Lina i Emil sjunger då hon tycker så synd om sig själv.

Hon har alltid vart särskilld, egen. På gott o ont.

Men så är hon sin mammas dotter.

En dotter som vid redan treårs ålder lärde sig att hilmla med ögonen o säga :

Åhhh, TYPISKT KARLAR!!!!!

Jag : Hommer du i håg hur många mm jäntans fötter var sist vi mätte dom?
Han: Näää.......?
Jag: Suck...i bland undrar jag varför jag berättar saker för dej.
Han: Men du sa aldrig att jag skulle komma i håg det.



Som om det skulle ha gjort nån skillnad, kan man undra.

Är fördelad så här:¨

Han jobbar, jobbar o jobbar.
Då han landar blir det oftast framför datorn.

Hon gör allt annat.

kan jag ju inte påstå att jag har direkt.

Jag har ju som sagt en tvååring som hjälper till så att jag inte blir sittandes alldeles för länge på samma ställe.

Hon kommer att bli nåt stort inom forskningsindustrin, den damen.

Hon forskar o analyserar o kontrollerar o pillar med allt.
Det finns flera saker i mitt hem som jag tack vare hennes hjälp, har upptäckt kan låta på konstiga sätt.
Katterna tex. De har olika läten. De låter inte likadant då hon drar dom lite i svansen, som de låter då hon kollar hur långa dom är.
Altandörren låter inte alls lika då jag öppnar den, som då hon trycker upp den med våld.
Diskmaskinen låter väldigt annorlunda då man kör alla programmen samtidigt.
Min våg, den visste jag inte ens hade något ljud. Det har den.
Och stereon. Den kan låta väldigt, väldigt högt. Har man tur upptäcker man det utan att ha blivit döv på kuppen.
Och makaroner låter mycket konstigare då man inte häller dem i en kastrull, utan man häller dem på golvet istället.

Fast samtidigt är hon ju så otroligt go. Hon har en kompis på öppna som hon har fått tycke för.
Jag tror inte att han är lika förtjust faktiskt. Han tycker nog att man ska känna varandra innan man pussas.
Såna baggisar struntar min dotter i. Det har oxå pojken fått erfara. På gott o ont.
Fast han ser ju lite brydd ut =)

Mitt hem har samma tendens som vikt.

Ju mer jag försöker få ordning, desto värre blir det,

På riktigt.

Ser ut som att det råder undantagstillstånd här nu.

Ju mer jag försöker....desto mer rasar de.

Lika bra att ringa fyran.

Jag hittar den inte.

Den brukar försvinna med jämna mellanrum i mitt liv, men nu har den vart borta ett bra tag.

Antar att den helt enkelt givit upp o flyttat.

På allvar denna gång.

Hittelön utlovas till den som hittar min sug.

Den är nog lite sliten, men den har vart bra i vissa lägen.

Många gånger har den faktiskt hjälp till med stora saker.


Svammel

....out of order.

Eller Tilt som syrran skrev i pannan på mej då jag var liten.

Nu tänker jag dejta kudden.

Återkommer.

Adjöken

Tala om för den du älskar att du gör det.

O tala om det i dag.

Jag vet.


Min pappa strök nästan med i fredags.


Min farbror dog i förrgår.


Jag älskar dej

o käkar ostkrokar.


De blir jag smal av.

Hejja mej.

o sa....'
Ville inget speciellt.....
Ville bara tala om att jag älskar dej.

Vadå inget speciellt????!!!!!!




Det betyder enormt mycket för mej.

Faktiskt

Min snart elvaårige son var bjuden på fest förra helgen.
Eller bjuden o bjuden, tror han lite bjöd dit sig själv genom en kompis.

Det är ju jättekul att få reda på kl nio på kvällen innan att han ska bort.
Och så säger ungen: Jag tror hon har fyllt år.
Jaha. Och vad köper man till en flicka som han tror fyller åtta, kanske nio????
Jag menar, jag har aldrig träffat henne. Vet inte vad hon gillar. Vet inte om hon har hål i öronen.
Jag vet inte om hon har långt hår....

Det begränsar mina valmöjligheter kan jag säga.

Köpte ett sliverhalsband med ett hjärta på. Hon blev lagomt glad, fick jag höra sen.

Hursom....
Dagen efter....på lördagen gjorde jag den stora upptäckten.
Min goa, underbara, vackra son hade ett stort saftigt sugmärke på halsen!!!!!!

När jag frågar vem som har gjort det så svarar han:  Jag vet inte.
Va? Jag vet inte????????
Anade lite oråd eftersom jag vet att hans flickvän inte var på festen.
O då vi frågade vad hon skulle säga blev svaret:  Det går bort innan vi träffas.

Jag får nöja mej med att va tacksam att det inte var hans bästa kompis som gjort det.
Fick senare höra att hans bästa kompis oxå hade ett märke på halsen. Och att dessa pojkar tävlat om vem som kunde få största sugmärket. Det lustiga i är det att det är samma tjej som hade gjort bådas märken.
Sen kan man ju fundera på vad dom kommer att tävla om då dom blir äldre.


Sen var det en till lustig sak i detta sammanhang......
Flickan hade oxå ett sugmärke.  

Jag tackar högre makter att det inte var vår son som gjort det....

Det är nån annans föräldrar som får skämmas!!!!

Min tvååring..... Men har du damp på riktigt???
Hon spände ögonen i mej o svarade snabbt : JA!

Diagnosen är klar.

Undrar just hur många gånger man kan titta på crazy frog innan man börjar spela på läppen.


Är uppe i tolv nu, o nu är de nära.

Synd att hon är så envis, den lilla jäntan.

Är det inte lätt att va två år i vår familj.

Hon fick inte leka med strykjärnet.
Inte gå ut naken på altanen.
Inte slå på datorn.
Inte bada katten i toaletten.
Inte hoppa på diskmaskinsluckan.
Inte bryta i tu viasat kortet.
O inte leka med min mobil.

Klockan är elva.

De lär bli en lång dag.....

Trött som ett svin....
Sover inte.
Knappt något.

Jag ska säga upp mej själv tror jag.
Jag orkar inte med mej nu.
Inte till den här lönen i alla fall.Taskiga arbetstider o dålig betalt.
Jag har knappt några arbetskamrater heller.
Varken på dagen eller på natten.
Miljön är inte heller den bästa.
Det verkar va en kass städerska som jobbar här.
Nä, högre betalt.
Bättre tider.
Längre semester.
Lediga helger.
O en bättre chef.
Eller  i alla fall ha ob.


Nu ska jag gå o löneförhandla.

För min kusins räkning vill jag säga.

Det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet.


Puss min bästa