Pappa kan han!

Vi har kattungar igen.
Treåringen tycker att de är jättespännande så klart.
Jag sa till henne att inte hålla på och lyfta dem.
- De kan gå sönder då, sa jag.
svar direkt:
- Pappa lagar då!!!!!

Malva


Jag blöder

I öronen.
Vår äldsta kom hem ifrån USA i måndags. Hon har pratat sedan dess.
Helvete vad hon kan prata. På dagarna på svenska, högt o mycket.
På nätterna, i sömnen på engelska, lika högt och mycket för då skäller hon på kärleken  Max.
Eftersom att hon är blond så tror hon tydligen att hon måste skrika högt eftersom att han bor `"over There".

Nu kommer jag att tala om hur oppfostrad hon är. Och hur lite hon lyssnar på sin älskade mamma.
Väldigt.
Hon fick inte bli kär i en amerikan.
Det sket hon i.
Rejält sket hon i det.

Hon åker tillbaka i augusti igen.
Det roliga är att han kommer hit först.
Till vår fina lyxiga villa.
Hon visade kort på huset för honom. Han tyckte att det var fint. Jag blev jätteglad i tio sekunder tills hon sa:
- Han tyckte att det ser ut som en lada.

Jävla Amerikaner.
Lada va!!!!!?????
Hmmm.

Hon söker jobb, pratar och messar hela dagarna. fast rätt som det är så somnar hon av. Och sover stenhårt i flera timmar,
Hon skyller på jetlag.

Det har hon i så fall haft sedan hon fyllde fjorton.



Mysigt

Sitter och skriver och skriver och skriver jordens arbete till skolan. Jag är uppe i sju sidor och tycker själv att jag inte fattar vad jag vill, så jag antar att det blir ännu värre för den stackare som ska läsa.

Min minsta svarar på när jag säger: Jag älskar dej gumman: - Jag mä älskar dej.

Snart så....


Små barn, små bekymmer


Förbannade olycksmatta


Hoppa inte studsmatta.

Min 14 åriga dotter och sonen var ute på studsmattan för en vecka sedan. De hoppade en och en.
Men då min älskade unge skulle hoppa så försvann hennes förstånd.
Hon bestämde sig av någon anledning att hon skulle göra en bakåtvolt.

Hon hade kunnat bryta nacken av sig.
Landade med ett fruktansvärt knak med all tyngd på huvudet.
Kommer inte ihåg mer. Hennes lillebror var i chock. In i full fart på sjukhuset.
Där talade läkaren om att hon har haft en fruktansvärd tur som inte har brytit nacken av sig. Så nära!!!
Min älskade, vackra, duktiga otroligt goa unge hade kunnat sitta som ett paket nu.

Allvarliga muskelskador. Nerverna av från örat o ut i armbågen. Muskelfästerna av.
Nackkrage i 4-6 veckor. Ny dataröntgen i veckan för att se exakt vilka skador hon har fått.

Det gör så jävla ont att vara mamma. Det gör så fruktansvärt ont då barnen gråter. Det svider i ögonen, det skriker i hjärtat och allt är bara kallt då man ser sitt barn ligga på en bår i en steril korridor o gråta av värk.
Hennes vackra ögon som ska glittra och vara glada är fylld av tårar av smärta och rädsla.
Fan, fan,fan , vad ont det gör.

Jag har fyra barn. Jag kommer aldrig att slappna av. Jag kommer alltid att ha ont i hjärtat av en eller annan anledning.
Varför måste man va med om detta?
Varför är det så smärtsamt att vara förälder?
Hur hjälper man sina barn att inte skada sig?

Jag kan ju inte stänga in dem?
Men jag klarar inte av mer saker nu.
Jag älskar er, mitt allt.
Ni är mina vackra, mina hjärtan, ni är mitt livs stolthet, Det finns inga som är så älskade som ni.

Mina älskade guldklimpar, Det enda som jag med stolthet kan säga att jag har klarat av bra.


Jag älskar er. Jag ska försöka skydda er. jag ska försöka orka att alltid finnas där.

VÅR


NU DÅ!!!!!!!

Efter en fruktansvärd vinter med en massa enormt jobbiga saker som har hänt så är jag nu tillbaka.
Ärrad, bränd, besviken, sårad och trasig.

Men ändå mer hel än någonsin.
Jag har lärt mej en massa onödiga saker om mina sk vänner.
Tack och adjö säger jag bara,

Samtidgt så finns de dom som kommer tillbaka. Precis som att hon aldrig vart borta. Tack. Tack för att du vågade höra av dej igen. Betyder en hel del. Vi har haft en hel del skratt ihop. Eller hur?
Vet att du flinar o håller med nu....eller hur?


 Och Tack min älskade glans för att du finns. Du finns mer än du tror och förstår. Jag vet inte riktigt hur du orkar,jag vet inte hur du fungerar. Men mitt stöd o min spegel är du.
Och en jävel på smörgås tårta.

Som sagt....nu blir det mer uppdateringar. Och ni som känner mej vet att jag vart nere på botten. Men nu sparkar jag uppåt igen.

Förlåt och förstå.




RSS 2.0