Äckliga jävla hästar

Vi bor ju på landet. Helt utan nära grannar, med bara åker o skog runtom.
Idag fick jag höra av en tjej länge bort att hon har hyrt åker bredvid oss. Till sina hästar!!!
Granne med nå liknande???
Skulle inte tro de.

Nu gör jag slag i saken o skaffar en vakthund. Har redan hittat ut rasen.
Hon ska få jaga skiten ur dessa djur=)

Haha

Min kära kusin

Kom med ytterligare en smart kommentar i går:

Nu ska jag gå o sitta o äta.



Snart har jag till en hel bok av konstiga uttryck.


Det hjälper inte att tro

Nääähäääruuu, det ska du ha klart för dej. Att tron , den har nog aldrig hjälp mej i alla fall.

Jag tror alltid att det går på tre minuter att duscha, torka håret o klä på mej.
Jag tror alltid att jag har mer tid än jag har.
För att länka till ovanstående kommentar: Jag tror alltid att jag kommer i tid.
Och ytterligare en länk till de båda ovanstående: Jag tror att bilen går fortare än den gör.
Jag tror att karlar kan tänka själva.
Jag tror att jag ska hinna stryka undan all tvätt så det blir tomt i soffan nångång.
Jag tror att barnen kan gå o lägga sig i tid på kvällarna.
Jag tror att jag har koll på passen till resan.
Jag tror att jag är duktigare än vad jag är på att organisera.

Skulle kunna fortsätta hur långt som helst. Men då tror jag att jag får skrivkramp.

Så det hjälper inte att tro.


Jag ska gå ur svenska kyrkan.

Skit i satinet

Det gjorde jag!
Orkade faktiskt inte leta rätt på det ,så jag tog ett gammalt lakan ist.
Ett sånt mjukt, inlegat o så.
Duger säkert lika bra.

Sen kan jag säga att jag kom på medans jag satt där o rynkade sex m tyll varför min kjol bara fick hänga.
Jo, därför att min mamma var smartare än jag hon, minsann då för snart tjugo år sen så tänkte hon:
-Ja, jag tänker minsann inte göra mej besvär att krångla så att hennes kjol står ut.
Det är bara jag som är så dum. Sitter vaken hela natten o rynkar som fan.

Men nu har jag lärt mej flera saker. Trots att jag snart är 38 år så visste jag inte innan:
Katterna gillar att klättra i tyll. Och det blir fina hål av dom.
Tyll är väldigt vasst. O om man rynkar sex m så blir det väldigt tjockt.
När man rynkar så är det väldigt lätt att tråden har sönder fingrarna. Den skär liksom in.

Men det senare antar jag att jag fick som straff för att jag satt o funderade över varför jag inte bara hade fött pojkar.
Men med min otur så skulle jag väl få fyra pojkar som skulle ha tyllkjolar allihopa.
Fast å andra sidan, är man pojke o gillar tyll så syr man säkert själv oxå.


Idag skulle jag ju få ryggen lagad.
Men han vägrade. Jag skulle absolut få åka upp o ta prover först, för att se att det inte är njurarna som spökar.
Vi bor ju ett par mil utanför vårdcentralen. Så jag tänkte att jag kunde ju lika gärna stanna kvar i stan medans jag ringde sjukvårdsupplysningen.
Där var det kö.
Jag skulle få vänta 34 min innan de ringde upp. Då blev jag ju tvingad att gå i affärer lite. Klädaffärer.
Hittils så har strejken kostat mej 654 kr.
Hade kunnat bli dyrare, men då ringde de upp.

Jag skulle få komma in, o jag tänkte tanka på vägen dit.

Tankningen gick inte bra. Jag tappade själva slangen o sprutade bensin över mej o på marken. Tur bensinen är billig. Så man kan använda den som hudkräm, menar jag.

Väl på sjukan så behövde jag inte vänta länge.
Doktorn kom o hämtade mej, o jag sa att jag luktade som en mordbrännare. Han sa: Jag hör lite dåligt, men om du sa det jag tror att du sa så får du gärna säga om det.
Tror fan det.

Han konstaterade att mitt bäcken hade hoppat ur led. Piller o vila. Sen skulle nån bryta tillbaka skiten igen. På måndag. Fram till dess får jag ha olika höjd på sidorna.
Tur jag inte är singel. Hade ju vart svårt att sminka bort ,menar jag.
Doktorn ställde sig på alla fyra på sängen för att visa hur jag skulle ta mej i o ur.
Då åkte hans byxor ner över rumpan.
-oj då, sa han. Här visar jag halva rumpan för dej.

Men inte gjorde det nåt. Det var det närmaste en naken doktor jag nånsin kommer att komma.

Jag hann konstatera att han hade mer hår där än på huvudet.

Nu ska jag gå ner o gömma schampot för min man.
Han jobbar natt, o kommer att duscha i morrn då han kommer hem. Eftersom att vi har nästan slut på schampo, o jag ska åka bort i morgon , så anser jag att jag har större behov av ett rent huvud än han.

Jag är en hemsk fru.

I morgon har jag bytt ut min tvååring mot min mamma,. Kan bli spännande.
Godnatt

GUUUU VAAAAA TRÖÖÖÖÖÖKIIIIT

Suck.
Stånk.
Jamen varför?
Jag ska tydligen sy en tyllkjol. Min nittonåring ska ha min sextiotalskjol på sig på sin student nästa vecka. Den min mamma sydde till mej då jag tog studenten.
På stenåldern.
Fast för henne räcker det ju inte att ha den som jag hade den.
Nääähäääruu, hon ska ha den att stå ut. Men fy fan, säger jag bara.
För vem är det som åker på att fixa det?????
Jo, kära mamsen,så klart.
Mindre begåvat känns det som i dag faktiskt.

Jag skulle ju ha gjort den skiten i lugn o ro.
Om inte ryggen hade gått av. Nu sitter jag här o har bara sytt ihop själva tyllen.

Min mamma skule förklara på ett enkelt sätt: Ta en bit, helst satin, o sy ihop, vik ner, resårband o rynka osså vips.

Men jag kan ju nu tala om att det där vipset inte har infunnit sig än. Tror inte att den kommer att göra det heller.

Skulle ha gjort på mitt sätt.

Fast min mamma sa i kväll att : Vi hade ju kunnat köpt en underkjol med...
Jamen suck. Det är en riktig mamma.

Tänker efter före liksom.

Den hjärnan har jag ärvt.

I lördags....

Min älskade dalmas skulle ju slänga in sina arvingar här medans hon o hennes delägare skulle in o ruska om IKEA. Vi hade ju bestämt ifrån början att vi skulle ha sån sleepåver här.
Det betyder att hennes två pojkar sover med vår son nere i vår dotters rum. Vår dotter rymmer till vår tvåårings rum, o min kusin sover där det finns plats. Hon är inte kräsen.

Hon ringde då dom var på väg o sa att hennes jobbarkompis skulle följa med hit, för att hon gärna ville träffa mej.
Va? Mej? Som är där jag är o ser ut som jag gör o bara kan göra inget annat.
Sen kröp det ur min kusin att hennes kompis make oxå skulle följa med hit.
Detta är ju alltid lika roligt. Jag menar, att få hit några som aldrig har vart hit just då det ser ut som undantagstillstånd har rådit här hemma i flera månader.
Fast jag orkade ärligt talat knappt bry mej om detta faktiskt.

Sen hände det. Dom kom! Dalarnas svar på allt ni kan tänka er.
Det var som en storm drog in då dom kom.
Unga, snygga fräscha tjejer, som dessutom luktade otroligt gott!
Antar att det var ett tag sen min kusin bantade, för lukten hade gått bort.
Hursom, min kusins jobbarvän var precis som min kusin. Hon smittar alltså!
Hon var inte bara snygg. Hon var ortroligt trevlig oxå!
Det är en fin egenskap. O ganska sällsynt för att va dalmas. Fast hon är nog en sån där brud som silar mygg....
Hon pratade med samma dialekt som Roger Pontare.
- Du vät, ja är frå  norrland ja, sa hon.
Jo tack. Det hördes.

Efter kaffet tog dom på sig gummistövlarna o drog till Ikea. Jo, min kusin är lite sådär knepig hon. Kappa, svart klänning o gummistövlar. Fast det är väl ifs aldrig fel att va förberedd på oväder.


Sedan kom dom tillbaka o vi drog igång maten.

Jag tänkte så under matens gång att denna jobbarkompis till min kusin inte kan ha haft en lätt uppväxt.
Jag antar att hon inte var omtyckt hos tjejerna. Men älskad av killarna.
Snygg, smart o rolig. Och grov i munnen.
Jag kunde inte göra annat än att fullkomligt älska denna varelse!
Vilken otroligt mysig brud!

Hennes man var oxå helt ok. =)
Jag beundrar honom som står ut med dessa två virrpannor.
Han är en stark man.

Eller döv.


Vi sjöng singstar till halvfem på natten.
Och ju mer jag drack, desto bättre sjöng jag.
Och desto sämre sjöng de andra!
Helt klart en kanonrolig kväll. Hoppas att det blir flera såna!!

Jag fick höra en hel del roliga historier om min kusin. Jag ska berätta en del sen.
När jag har slutat rodna.
Nu måste jag sova.
Men jag återkommer i morrn.


Det är syndast om mej

Fy fan i helvete säger jag bara.
Jag håller på att gå av. På riktigt denna gång.
Klev ur bilen igår, o det kändes som att jag fick en kniv i ryggen. Eller som att jag skulle ha haft en helnatt med en neger.
Och det har jag verkligen inte.

Sa till min trettonåring att jag nog skulle få åka ambulans. Herreminje.
Jag såg framför mej att jag skulle få åka plinplongtaxi till sjukan i nerbajsade kläder.
Man bajsar på sig så man får ont i ryggen, har jag hört.
Eftersom att jag har vänner som jobbar på ambulansen så har jag av hänsyn till dem inte ätit nåt idag.
Man vet ju aldrig, och att bajsa sina kompisar i ansiktet är ju inte det jag drömmer om direkt.

Petade i en massa piller, o somnade lite lagomt på ärten.
Idag var det känsliga fan i ryggen, men stålkvinna som jag är., så bet jag tappert ihop.


Tills jag skulle duscha
Men hjälp mej.
Min tvååring sov som en liten ängel på soffan, o jag smög ner i källaren för att skrapa av mej lite lager.
Böjde mej ner för att ta av trosorna. Men helvete. Jag lovar, det kraschade liksom till i ryggen , o jag blev säkert två cm kortare. På ena sidan. Jag föll liksom framåt, mot torktumlaren o trodde på fullaste allvar att jag skulle dö. Vilket jävla slut på mitt liv, nere i en överfull tvättstuga, med duschen på, o spritt näck!!! Dessutom med världens fulaste tofs mitt på skallen.
Nä, det passade inte in i hur jag hade tänkt avsluta min tid här på jorden.
Som tur var, eller vi kan kalla det beroende, hade jag tagit telefonen med ner. Jag ringde gråtande till min mamma.
- Mamma, jag kan inte röra mej, o jag kan nästan inte andas. Jag dör, o lillflickan sover!!!
Min mamma, som är världens absolut mest älskade mamma svarade direkt:
- Jag kommer! Jag ska bara logga ut, så kommer jag.

Min mamma är världens i särklass bästa mamma. Alla kategorier.

Jag är 37 år gammal, o blev lugn då min mamma klev innanför dörren. Nu kan jag gå av, nu ordnar sig allt, tänkte jag.

Där satt jag, naken, på en köksstol med gråten i halsen. - Mamma hjälp!!!!

Ringde till min glänsa o frågade gråtande henne hur jag skulle göra. Hon jobbar som sjuksköterska o kan sånt här. Och då det gäller sin bästa vän kan hon ju inte strejka=)

Tror hon blev lite rädd då jag grät faktskt, men som sagt, det är synd om mej nu.


Jag har fött fyra barn , ingen bedövning, konstant huvudvärk, o lider av fetma. Men jag har aldrig nånsin vart med om nåt liknande. Det finns ingen jag önskar få va med om liknande.
Eller jo, det gör det ju, men de vet dom ju om.

I alla fall, fick en tid hos en sån kiropraktor. Lyckades släpa mej vrålande in i bilen, o min älskade make skjutsade in mej.

Jag beundrar honom. Mannen som skulle hjälpa mej. Han fick ta av mina byxor.
Men herre, det skulle va förbjudet att ta av sig byxorna framför en främmande man o se ut som mej.
Jag såg ner på mina ben då denne man satt framför o försökte få av mina byxor att jag såg ut som en grottmänniska på benen!
Jag ljuger inte, men mina strån var säkert två cm långa. Och svarta!!!
Fan, jag såg ut på benen som min pappa ser ut på bröstkorgen.
Det är därför jag beundrar den mannen. Han visade inte med en min vad han tyckte.
Och framförallt. Han svimmade inte heller.

Sen kom ja ju på en till person som jag beundrar.... Min man!!!!
Stackars sate. Tänk att ha en fru som har mer hår från midjan o ner än vad han själv har på huvudet!!!


Jag måste nog börja tänka på sånt. I alla fall då man som jag lider av svår hårväxt. En allvarlig form av babianskinn!!

Jag älskar ju min man.

I alla fall kunde kiropraktorn inte göra nåt åt mej. Jag skulle få äta en massa piller o hindra inflammationen i ett par dagar först. Skulle få komma tillbaka på fredag. Han sa att han hoppades att de inte blitt nåt bråck. O jag, min dumma jävel trodde att han menade navelbråck. Det var inte förrän jag var nästan hemma som jag kom på att det naturligtvis var diskbråck han menade. Tur att han inte var gift med min tandläkare. Då har de nog tagit bort en bit av ryggen med...o låtit mej gå så hela sommaren!!!

Husom... tur man har vänner!!!
Tack, min gumma för pillrerna. Nu kan jag sitta still en stund utan att gråta.


Jag fick i alla fall en maggördel. Den ska jag ha på mej dygnen runt. Känns ganska skönt faktiskt.
Och jag ser ju lite smalare ut.
Ska man va fin får man lida pin.

Men jag lovar att så här snygg ville jag inte bli.




Årets uttryck

Jag bara måste berätta en sak som min kusin sa i går.


- MIN SON ÄR  SÅ TRÖTT NÄR HAN SOVER!!!!!


Vilken tur kan man ju tycka.

Jag tar en till Ipren

Men  jösses vilken helg!
Hoh, säger ja bara.

Fredag:
Kl halv elva kom min nittonåring o hennes kompis med tåget.
Hem, platta håret, kasta på en klump mascara.
Tjejerna ockuperade toa en halvtimme, sen blev dom som nya.
In i bilen, i väg till barnklininken, visade upp lillan, som blivit sjuk av sin kortisonmedicin. Där fick vi vänta, naturligtvis.
Sen full fart, handla, apotek, mat, systemet, presenter. Stressa stressa stressa.
Hem. Hann göra tårta o dammsuga. Ring på dörren. Första gästerna. Koka kaffe, duka fram. Vara trevlig.
Ring på dörren igen, ännu mera kaffe, ännu mera duka fram, ännu mera vara trevlig.
Ring på dörr, kaffe, duka fram, Va trevlig.
Adjö till första gästerna. Adjö till nästa gäster.
Skala potatis, klyfta, på med ugn. Slå i hjäl kycklingen.
äga adjö till två tredjedelara av våra sista gäster. Min älskade systerdotter blv kvar.

Äta mat. Dricka vin. Tack o lov.
Brudarna trängde sig in på toa o gjorde sig klara. Innan de hade fixat allt som behöde fixas med hår osv så låg det en tät dimma i huset. O det luktade värre än en fransk bordell.

Sen drog dom. Då var det som att dra ur en propp.
Jag har verkligen lärt mej vad folk menar då de säger att brudar kacklar.
Det var det värsta jag hört på länge faktiskt.

Jag är väldigt tacksam att vi har en ytterdörr som fungerar.

Orkar inte skriva mer nu.

Återkommer i morgon med uppdateringar om lördagen.


Jag har hittat en själsfrände!!!
En tjej som vet nästan mer om min kusin än vad jag vet!!!
Mmmm....precis.....

Jag har fått en ny idol.
Berättar i morgon.

Puss o pill


Älskade ljuvliga pojke

Min älskade vackra, omtänksamma son fyllde elva år i fredags.
Han som är omgiven av flickor i familjen har lär sig att va ödmjuk han.
Och han har lärt sig att utseendet är viktigt. Även som kille.

Han har övat sig på att pussas.
Det finns inte en kille i hans ålder, eller i nån ålder rättare sagt, som är så duktig på att ge komplimanger.
Han är helt enorm.

Och hans trettonåriga storasyster har passat honom sen han var ett då han vart på toa. Han tvättar händerna tom på natten då han går på toa o kissar i sömnen.

Han får mej verkligen att tycka att jag är en supermamma. Han öser komplimanger över mej.
Och han tycker faktiskt att jag är fin!!! Tror jag!

Han har alltid haft ett öga för de vackra. Tycker verkligen om att gå in på Guldfynd o titta på allt som glittrar.
Då han var sex kom han in i en trädgård som han aldrig tidigare vart in i, stannade till o sa: - Åh, det är så vackert att det gör ont i hjärtat!!
Jamen, vilken kille!

Han kommer att bli en makalös man så småningom.

Men jag vet inte om jag kommer att bli nån bra svärmor. Kommer nog att ha svårt att tro att nån annan kan ta hand om detta praktexemplar på hur en kille ska vara.


Jag älskar honom.

Min vackra Prins!


I helgen kommer

min kusin.

Det kan ju bli spännande.

Allrahelst då on är som hon är.

Och så ja då förstårs =)


Det är synd om människorna.


Inkompetenta jävlar!

Igår talade jag om för nån stackare på Försäkringskassan exakt va jag tyckte om dem.

Totalt inkompetenta idioter som sitter där.
De går nog på bidrag allihopa.


Sen bad jag faktiskt om ursäkt.


Lite

Älskade lilla skitunge

I dag för nitton år sedan föddes min förstfödda.
Jag var själv bara arton år, o fattade nog aldrig vilken resa detta skulle bli.
Hon föddes med navelsträngen i ett hårt grepp. Så har det förblivit. Hon har ett otroligt band till sin mamma. Och jag till henne, naturligtvis.
På ett sätt så markerade hon redan från början exakt hur envis o målmedveten hon skulle bli.
Hursom.

Vi har gått igenom otroligt mycket, hon o jag. Så otroligt lika är vi. Både på insidan o utsidan. Både på gott o ont.

Så här i efterhand så känns det som att det har gått otroligt fort, denna tiden.
Det var ju trots allt nitton år sedan jag låg som jordens lyckliga mamma med en liten vacker guldklimp på armen.
Jag lovade henne då att jag skulle göra allt jag kunde för att inget ont skulle hända henne, o att aldrig nån skulle få såra henne.

Detta löfte visade sig vara otroligt svårt att hålla.

Det finns ingenting i världen som gör så ont i hjärtat på mej som när någon eller något sårar mina barn.
Hur gärna man än skulle vilja o hur mycket man än försöker så kan man aldrig hindra dem från att uppleva svek, lögner, våld, bli sviken o besviken, sårad, ensam o lämnad.
Kunde jag så skulle jag stå framför mina barn, i alla val o beslut dom gör o skydda dem från sånt som kan gå fel.
Och skydda dem från alla faror o idioter som finns runtomkring dem.

Men det kan man ju inte göra, utan jag kan bara hoppas att jag har lärt dem att stå rakryggade, att de är unika.
Och att ingen får behandla dem illa.
Livet gör ont. Men jag vill att de ska känna att jag alltid finns här, alltid. Dygnet runt o överallt. Där de behöver mej finns jag, när de behöver det.
Mina barn har gjort mej till den person jag är.
Och jag lovar att det inte finns nån som är stoltare över sina barn än jag =)

Jag vill kunna titta mina barn i ögonen och säga med gott samvete att jag har gjort allt jag kan för dem.
Och de ska kunna säga tillbaka att de vet att jag alltid finns där.

Min älsta har ju vart ett provbarn. Som alla första barn i en syskonskara har hon liksom fått vart den som man har tränat sig på. Hon har fått bana väg till sina syskon.
Det var ju länge bara hon o jag, eftersom att hennes pappa o jag gick i från varandra innan hon var två.
Jag var ung, utan nån som helst erfarenhet av barn.

På något sätt så rodde jag det i land.
Med facit i hand så måste jag faktiskt säga att jag har lyckats jävligt bra!

Hon har växt upp till en otroligt fin människa, en fullkomligt lysande liten person.
En person som jag med stolthet kan skrika ut till hela världen att hon är min dotter.
Hon är min!!!!


Det här gjorde vi bra gumman!
Du och jag!!!!


Jag älskar dej!
Mer än jag kan säga, o mer än jag kan visa.

Grattis min stora vackra unge!

Fy satan

Hela helgen har jag vart så otroligt flitig.... krattat o krattat o .........krattat.
Har man femtusen m2 tomt så blir det ju en del.
Igår då jagvaknade så upptäckte jag kroppsdelar som hade sovit väldigt länge.
Jag riktigt kände hur smal jag blitt av all ansträning....
Men då jag fönade håret, framför spegeln i bh o trosor, så såg jag att så var det defenitivt inte.

Jösses, vad det är mycket konstigt som dallrar på kroppen!
Det stärker ju inte självförtroendet direkt att stå så.

Men inte klarar jag av att gå ner i vikt för det.
Funderar på om jag ska anställa en mattant. En sån som man hade i skolan. Som kokade skitäcklig mat, o stod med vårtiga armar o delade ut maten. Då klarade man ju inte av att äta alls.

Det kanske är därför jag inte går ner i vikt????

Jag är helt enkelt omgiven av för snygga människor!!!

Fick ett större frispel

på min tvååring i dag.
Hon har skrikit tvåtredjedelar av dagen.
Och då menar jag : Jätteskrika.
Jag höll på att förlora hörseln på ena örat då hon i kväll var på studsmattan o trodde att hon kunde gapa hur mycket som helst.
Jag försökte höra vad min pappa sa i telefonen o skrek till sist till henne:

- Men kan du bara sluta gapa nångång!!!!!
Svaret kom blixtsnabbt:
-JAPP


Suck

¤¤¤

494063-3

Häggen

494063-4

Hon stympade mej!

Jag åt musli en dag förra veckan o kände nåt stenhårt i munnen.
Jag blev ju lite brydd så klart, eftersom jag gjort den själv o borde ju veta om det fanns nåt hårt i den.
Det var en bit av min tand!!!! Min egna, älskade tand.
Jag hade nog inte engagerat mig så mycket i dan , om det inte var så att det kändes som att jag hade taggtråd upp i tungan.
Jag gick mitt livs största fasa tillmötes; Jag skulle behöva hålla tyst! Alla som känner mej vet att det är ett fruktansvärt öde som skulle drabba mej då.
Jag kände att jag inte kunde utsätta min omgivning för att slippa lyssna på min ljuva stämma, o att inte få mina goda råd, så jag bestämde mej för att ringa. Ringa till de där stället som man tycker att det är konstigt att folk vill jobba på.
Jag fick tag på en mindre serviceinriktad människa där, som svarade mej att det minsann inte fanns några tandläkare att uppbringa denna em.
Jag hade vid detta laget en stor blåsa på tungan o läsapade värre än en pilsk Victoria Beckham.
Jag sa: Jaha, men då måsschte jag schliipa ner tanden själv. Kan jag använda gubbensch fil?
Då fick jag en tid.
Helt plötsligt fanns det nån som kunde tänka sig att förbarma sig över mej.

Lastade in mej o prinsessan i vita faran ( volvon) o blåste i väg.
Väl där hade min älskade mamma tagit ledigt en stund från jobbet, så hon kunde passa min ängel medans de tejpade i hop min tand. Trodde jag att dom skulle ja. Fel av mej.
- Det kan ju inte ta så lång tid, sa jag till mamma, en halvtimme kanske. Trodde jag ja. Fel av mej.

Tandsköterskan petade in en sån där jävla bit i munnen på mej, o fotade av min tand. Den sa hon : Mmmm, vi får se.
Vadå får se???!!!

Själva tandöverhuvudet kom in o kollade på bilden, tittade sen på mej o rynkade pannan.
- Men lilla du, vad du måste ha ont.
- Nja, svarade jag, inte schååå farligt. Väscht med tungan.
- Du har en inflammation här, ändå ut i örat, jag förstår att du har ont.
-nja.....njä, sa jag.
Jag hade ju inte ens i närheten så ont som hon verkade tycka att jag skulle ha. Jag kände efter....men nä...inte så mycket...mer än i tungan, som sagt.
Hon började pilla...o min tand gav upp. Den liksom föll isär.
Då sa hon : - vill du ha tanden kvar?*
Jag svarade: Ja, tack. Om jag får schåå. Hemscht gärna.
Jag menar, det är ju trots allt min, o jag har ju haft den hela livet.
Då sa hon: Det går nog inte!
Nähä...men varför frågade hon då???
Nä, sa hon sen. Den här går inte att rädda. Mycket inflammation, du vet. Typ.

Sen blev det en himla fart. Sprutor osv.
Då sa hon: Du blev lite blek om nosen nu...är du orolig?
Jamen...tror fan det! Jag skulle ju stympas! Amputera bort en bit av mej.
Suck.


När den var urdragen så sa hon: Sådär ja, nu får du gå så där över sommaren.
Över sommaren???!!!!
Va fan. Ska jag gå o se ut som en jävla uteliggare hela sommaren?????
Ja, sa hon klämskäckt För det första så syns det inte, o för det andra så har du inget val.
Du har sån inflammation att det tar flera månader att läka.

Jamen herre.

Gissa exakt hur synd jag tyckte om mej själv?
Och hur mycket jag fortfarande tycker synd om mej?
Tur det finns vin...

Men jag är fortfarande inte säker på att hon visste vad hon gjorde. För sen hon drog ur den så har jag faktiskt fått ont.

Precis så ont som hon såg ut att jag skulle ha.

Klåpare

mina tuttar

Min tvååring tycker mycket mer om dem än vad jag gör.
Hon har precis lagt till en ny innebörd i meningen " Långa tuttar"

Jag brukar nästan alltid ha bh på mej, även då jag sover. Detta för att hon som sagt, älskar att pilla med dom stackrarna.
Hursom, vi var efter en dag i trädgården nere o duschade. Jag krämgde mej i ett par mysbrallor o en slapp t- shirt.
Tänkte att de stackrarna skulle få hänga fritt ett tag.
Min tvååring kom o satte sej i mitt knä, tog vällingflaskan o körde ner handen innanför tröjan på mej.
Hon hittade inte dom på den höjden som hon brukar hitta dom.


Sen spärrade hon upp ögonen o sa: NÄ,  BORTA!!!!!!!

Suck.


Jävla fyllon

I går var det så fint väder här hemma.
Bestämde oss för att åka till den stora lekparken som ligger några mil härifrån.
Efter många om o men, så lyckades jag få in samtliga barn i bilen, hämtade upp en extra, o så i väg.

Väl där blev det ju ett otroligt lekande. Skönt att ha med lite större barn, så behöver jag inte engagera mej så mycket i själva leken. Är ju som sagt ganska värdelös på sånt.

Jag menar, jag blir ju åksjuk bara av att titta på dem då de gungar. Måste proppa i mej åksjuke tabletter om jag ska gunga gungbräda. O utav dom tabletterna blir man ju stentrött ju. O exakt hur populär blir man i en sån där park, full med präktiga föräldrar om man sitter på en bänk o halvsover, halvhög  på åksjukepiller?
Nä, då är det tur att man har snälla barn!

Min tvååring har kommit på att man måste klappa alla hundar som finns. Som tur är så finner hon sig i att man måste fråg först.
Hon hittade på en liten hundvalp, som var i parken med sin vackre matte, o sin nästan lika vackre husse.

Hon satte sig ner bredvid o skrattade som en tok åt valpen, som var jättesöt. Men jag tror att han nog inte hade det så lätt hemma. Hörde hans ägares samtal om att de skulle stoppa honom i nån slags påse då han gick ut, så att inte skiten skulle följa med in. O med skiten så menar jag inte hunden. Vilket jag först trodde.


Nej, det visade sig att mamman/ matten var väldigt rädd för allt som har med utomhusliv att göra.

Dottern kom o sa till sin mamma att hon skulle känna hur mjuka händer hon fått av sanden.

Mamman svarade i panik: Nej, du vet att det där är det äckligaste jag vet!

Varför skaffar man barn o hund om man är så otroligt rädd för lite sand?

Mannen sa inget. Han var väldigt väluppfostrad.


Jag tänkte så sen....jag kan ju inte va den sämsta mamman ändå..... Lite skit är jag verkligen inte rädd för!!!

Stackars sate.



När vi skulle till att åka hem, så bestämde vi oss för att gå en liten promenad först,o liksom lura i väg tvååringen från leken.

När vi kommer o går så ser vi parkens fyllon sitta på en bänk en bit bort. Jag väste mellan tänderna till ungarna: Titta inte!

Naturligtvis så kommer en av dessa fyllon på att han ska gå precis då vi gör det.
Ja men hej o hå.
Jag HATAR då de kommer i kapp en o börjar prata. Jag tycker att de är läskiga o jag har fullt sjå att veta hur jag ska hantera deras prat.
Denne kille pendlade mellan att va glad o trevlig, till att bli svart i ögonen under samtalet.
Inte precis nåt drömscenario då man har tre gående barn med sig o en liten i vagn. O inte många människor som skulle hinna i kapp oss om fyllot bestämde sig för att knivmörda oss.

Han gick i väg från oss, o det såg ut som att faran var över.... då kommer han upp bakom oss. Igen.
O vad är det med dessa fyllon? Hur tusan kan de gå så fort? De liksom bara flyter fram ju.
I alla fall.....JAg hann väsa till barnen, medans vi genade över gräsmattan:
-Nu gäller det att vi samarbetar....en öppnar dörrarna o sedan bagaget...
O en sätter in lillan i bilstolen, medans jag lastar vagnen. Sedan hoppar ni in i bilen o låser.
Fort som tusan, ska det gå!

Och det gjorde det!
Vi var otroligt effektiva. Allt klaffade! Vi kom undan denne otäcke man. Vi var lite skakiga allihop då vi satt trygga i bilen, med låsta dörrar.


Nr vi precis har andats ut säger min son:
- Jag tror inte att det där var nån riktig fullgubbe. Han drack ju bara en öl. Annars skulle han ju dricka i allafall två!
Han hade inte nån mer med sig heller.


Jippie! Jag skrämde upp barnen pga en hobbyalkis!!!!



Vacker va*???

494063-2

Gudrun Schyman

Jag måste bara skriv en sak till som min trettonåring sa i dag.

- Mamma, Gudrun Schyman, visst är hon en sån är helig en? Jag har för mej att det sitter en bild på henne i kyrkan med texten : Heliga Gudrun.



Jag döööör

Min andra hona

Min andra hona

Min maine coon hane är den enda jag vet som inte fattar hur man gör!

Som sagt.... Vi har tre coonisar här hemma. En hona på fyra som blir ju lite horny då o då. Det är ju lätt hänt.
Även fast hon är av det kvinnliga släktet.
Men min hane klarar inte av att tillfredställa henne!!!
Han är totalt värdlös på att pricka rätt!!
Hon kråmar sig framför honom o är så väldigt lättillgänglig.
Han rusar dit...hon ställer upp sig...viker undan svansen....han biter henne i nacken o kliver på.

Men han fattar ju inte att man inte juckar brudarna på sidan!
Hon står o väntar...o  han har fullt sjå att jucka henne i mellangärdet.

Suck.
Jag försökte hjälpa honom rätt en gång, men då blev han ju skitsur o gick därifrån-
Kvar stod min vackra hona helt otillfredställd!
Det är ju som att hon skulle va singel o utan duracellbatterier ju!!!!
Nära, men ändå lurad.


En katt kan väl ändå inte va bög????
Om dom kan det, så är det ju min vanliga otur att så tag på en sån.

Den jäveln ljööög

Min mattelärare sa alltid till mej  då jag gnällde att jag inte hade tid med läxan:
- Hörrö du gumman.... det finns inget som är så rättvist som tiden....alla får precis lika mycket....Det gäller bara att prioritera.

Svar:
1.  Han vet inte vad han pratar om.
2.  Han är lika ovetandes om livet som de flesta karlar.
3.  Han har aldrig vart kvinna.
4.  Han har förmodligen inte fyra barn o en make som jobbar nästan jämt.
5.  Han ljög....på samma sätt som han ljög då han lovade att jag någongång skulle få användning av konjugatregeln!

Aftonbladet

Läste precis på deras sida nu att tre män har rånat en psykklinink......

Om  man nu skulle göra sig besväret att råna nån, så borde man väl i alla fall satsa på nåt annat?????

Jag menar, vad ska dom med alla psykon till?????

Det finns väl tillräckligt med dårar ute på gatorna utan att man ska behöva plocka ut dom som redan sitter inne????

=)

Som vanligt

I dag var det konfirmation.... Knepigt faktiskt, tycker ju ja då.  Lite tidigt.
Men å andra sidan så har ju jag aldrig förstått mej på hur o framförallt varför man räknar dagar från jul osv.
Tycker faktiskt att det hade vart bättre om datumen för vissa saker var bestämda datum.

Som påsk bla.
Som de räknar så skulle det inte förvåna mej ett dugg om vi snart får fira långfredagen på juldagen.
Och då blir vi snuvade på ännu en ledighet.

För som det blev nu så blev vi ju luarde på nån sån där ledig dag väl...?
Var det inte Kristi flygare i dag??

Föresten så känns det som att jag pinkar på grannens blomma  ( kan inte så många ordspråk denna timme)
när jag bråkar om ledighet. Jag som fortfarande plockar barnledighetsdagar.
Fast ledig.....det har jag inte vart sen prinsessan föddes. Men det är ju en annan historia.

I alla fall. Konfirmation i dag, min systerdotter skulle frommas.
Och eftersom att jag har sån framförhållning som jag har, så låg jag vaken från sex. Livrädd att sova över.
Hade ju ställt klockan på strax efter åtta.

Vi hade haft nattgäster, min kusin, som inte har skrivit brevet, o hennes två söner var här.
O det var väl tur , fick ju oväderlig hjälp att komma  i väg, även fastän hon mest bara flabbade åt mitt förvirrade tillstånd.
Jamen herregud!!!!
Vad är det för fel på min man?????
Han har nåt sorts inbyggd försvar mot stress.
Han fattar ingenting då det blir bråttom. Helt stendum helt enkelt.
Och fullkomligt döv!!!
Han hör inte, o har totalt mist förmågan att tänka att man kanske måste hjälpa till.

I dag , då vi skulle i väg, o sonen stod o satte på sig sina skor, gick min make o slog upp en till kopp kaffe till sig!!!
Ja men jösses, han är inte rädd om sitt äktenskap inte!
Jag gick o letade rätt på honom då det var tjugofem min kvar tills dess att det skulle börja i kykan.


Då sitter karl på sängkanten o sorterar ut kvitton ur sin plånbok!!!!!!
Vi det laget är jag nära att sätta mej i ett hörn o spela på läppen.

Behöver jag säga att vi kom sist in i kyrkan?

EFTER konfirmanderna.

Hej o hå.

Jag säger bara en sak:
Det är tur att jag var så otroligt kär i honom från början, för såna här gånger så minsks det.
Då är det tur att det finns o ta av , menar ja.




RSS 2.0