En vanlig middag....
Som äldsta dottern uttryckte de: De är en himla tur att jag inte har nån pojkvän... jag skulle aldrig våga visa upp er.
Visa upp... Som om jag har haft något val. Nähä, här har man allt fått visa....
Som mamma måste man ju älska sina barn......
Mentala träningen... hjälpte den?
Nä, hon pratar. Jämt, mycket och högt.
Och då hon inte får ur sig de hon vill så kontrar hon med svordomar. Rejäla såna.
Hon pratar med mat i munnen och då vi andra säger att vi inte hör, eller förstår, så säger hon : Määäh, ba sjafn...nyssna rå.
Det kommer att bli så en gång att vi kommer att få lugna pass vid bordet igen.
Det kommer att komma en tid då det inte ringer dygnet runt i en telefon som sjunger högt o tydligt på arabiska.
Och det kommer att komma en tid då det finns lika mycket bensin i bilen som det var då jag ställde ifrån mej den.
Det kommer att komma en tid då jag kommer att sakna allt de där.
Undrar om jag har multipla personligheter???
" Vill du jag ska släcka lampan på toa?
- Jaa, lite "
Världens vackraste present
Detta fick jag tillsammans med paketet från familjen.
Min fjortonåriga dotter ligger bakom brevet.
Du är den starkaste personen jag vet. Min förebild. Alla skulle ha en som du, tänk va bra alla skulle må! Din underbara personlighet bara lyser igenom hela dig och man blir så glad då men tänker på dig.
Att alltid hålla humöret uppe är svårt, men du lyckas jämt! Du finns alltid där och lyssnar och förstår.
Även fast du ank-rapar, sjunger galet, pickar på benen i bilen, och kan vara världens pinsammaste, ska du veta att jag vill vara som du.
Om det skulle hända dig något så vet jag inte vart jag tar vägen. Kom i håg mamma, du är stark och världens bästa.
Vi är stolta över dig. Ingen är som du! Grattis på födelsedagen världens bästa mamma.
Vi älskar dig.
Behöver jag tala om att jag grät floder???
Tufft uppvaknande
För pappan ifamiljen idag....
Tråringen sa: -Du är tjock pappa..... Jag tycker du är tjock...
Han svarade: -Va, tycker du de?
-Japp, du ser ut som Pippis pappa!!!!
Typiskt mej att verka massmördig
Hursom. Gpsen var laddad, vilket i normala förhållanden borde vara en trygg försäkring på att man kommer fram.
I mitt förhållande betyder det nåt helt annat. Fick ytterligare bevis på det igår.
I alla fall, där kom jag o åkte, på en absolut kolsvart väg, det finns ju inte en lampjävel tänd nu. Förbannade snåla kommun. Jag hade ju i alla fall humm i vilken del av byn jag skulle... Efter den större vägen stod det en tradare med en chaffis i som jag hoppas bara satt o fikade.
Där åker jag... Då säger gpsen: Ta av till vänster. Men... Va fan... Där till vänster var det ju bara träd =o. Jag åkte en bit till, då säger hon: Gör en tillåten u- sväng.
Jaha? hmm...åker en bit till o vänder.... Så säger hon : Ta av till höger! På samma ställe.
Men va faaan. Åkte en bit till, sakta, lite vingligt, eftersom att jag både höll koll på gpsen och efter en väg som inte fanns.
Då låter de: Gör en tillåten u- sväng.... Sagt o gjort, förbi tradarn,och vänd....
-Ta av till vänster. Men tänk att det var då själva fan. Vände igen, kollade om det fanns någon annan väg bakom där. Det gjorde det inte. Åker en bit till... "Gör en tillåten u-sväng"....Vände återigen bakom Chaffisen....
Kollar i backspegeln o ser att HAN KLIVER UR!!!!!
Och jag som har sån sjuk fantasi.. Antingen trodde han att jag var ute för att köpa sex, eller så tänkte han att jag var en sjuk massmördare, eller så tänkte han ta mej och använda mej i nåt forskningsprojekt för medicin mot skitzofreni( Som jag inte ens kan stava till)
Det gick fort därifrån kan jag säga.....
I morse skulle jag skjutsa minsta till förskolan.
Sa till henne att de skulle på utflykt. -Åh, va roligt, svarade hon, trallandes.
Så jag tänkte att jag kan lika gärna släppa bomben nu: Därför måste du ha byxor.
Svaret kom direkt: - Jag vill inte gå på utflykt.
Suck.... Mamman vann den här morgonen. Det blir ett streck på mig på kylen. Jag lär ju aldrig ska få så många att jag kan få en belöning.
I alla fall så sa jag till henne att hennens blinkskor var i vardagsrummet. Och det var då jag upptäckte det.
Mitt fall av noll lokalsinne har gått i arv!!!
Hon gick omkring som en förvirrad tupp i en hönsgård.
Till slut kom hon till mej... Det finns inget sånt rum, inte här uppe. Jag fattade inget som vanligt.
-Vadå, svarade jag, i vardagsrummet.?
-Nä badkarskummet är nere mamma, och vi har bara dusch!
Suck.... Stackars barn, trodde att hennes mamma hade fått den sista knäppen till slut.
Jaha, sa hon då jag förklarade..TV-RUMMET.........
- Du hade fel mamma. Du säger badkarsrummet, hahaha.
Mamma noll. Treåring strike.
Till mina fyra vackra barn....
Till mina fyra vackra barn
Den dagen jag blev mamma bestämde jag mej för att bära alla dina bördor. Jag lovade mej själv att ingen någonsin skulle få göra er illa, mina barn.
Jag levde länge i tron att jag skulle kunna infria det. Det är så svårt att upptäcka att man inte klarar av det. Det är tufft att förstå att det finns dom som vill såra det vackraste jag har. Att det finns människor som inte uppskattar dej för den unika person du är. Jag önskar er så mycket. Jag önskar er allt ni vill uppnå i världen. Om jag kunde, så skulle jag slå och jaga den som sårar och trampar på er.
Jag önskar att jag hela tiden skulle kunna finnas hos var och en av er och ta emot smärtan som ni möter.
Jag älskar er, mina vackra ungar. Jag kan sitta och titta på er, tänka på er, lyssna på er och bara känna hur hjärtat sväller över av kärlek. Jag vore ingenting utan er. Jag skulle aldrig vara den personen som jag är idag om inte jag hade fått träffa er, fått er i mitt liv.
Det är meningen att jag ska forma er, lära er saker, visa er, och vägleda er. I vårt fall är det så att ni har lärt mej lika mycket på resan genom livet.
Jag lovar er, att det inte finns en mamma i världen som har så vackra barn som jag har, så kloka, så duktiga och så snälla.
Jag är så stolt över var och en av er och ni är de finaste människor som jag någonsin har sett, inte bara på utsidan.
Jag är så ledsen för vad ni får vara med om angående svek och falskhet. Jag kan bara säga att ni ska gå med huvudet högt, ni är lika mycket värda som någon annan.
Ni har en unik sammanhållning, alla ni syskon. Det är få förunnat. Jag är så stolt över hur mycket ni bryr er om varandra och hur duktiga ni är på att tala om hur mycket ni älskar varandra.
Vad som händer så står jag bakom er, jag kommer alltid att finnas till hands dygnets alla timmar, jag kommer alltid att stå upp för er. Jag hoppas att ni vet att ni alltid kan komma till mej oavsett vad som händer eller har hänt.
Jag vet att jag inte alltid gör rätt och att jag inte är så pedagogisk jämt. Men jag gör så gott jag kan….
Ni vet att jag älskar er så mycket så att jag inte kan säga med ord.
Mitt hjärta är ert.
Värsta prinsessan
Hon är tre år, snart fyra, och fullständigt hopplös då det gäller kläder. Det enda som är fint och duger är klänningar och kjolar. Helst då i rosa såklart.
Vi har haft strider på morgonen som har varat upp till tjugo minuter ibland, bara för att jag inte vill att hon ska ha sommarklänningar på sig. Jag vill att hon då åtminstone ska ha ett par byxor under.
Men säger man ordet byxa till henne så blir blicken kålsvart, händerna sätts i sidan, hon stampar med foten och skriker: Men de är inge snyggt!!!!
Det spelar fan ingen roll hur byxorna ser ut, det är bara byxor hon inte tål överhuvudtaget. Hon klär på sig själv på morgonen, hon smörjer på sig hoppsyl ( läppglans) och hon ska ha inneskor. Inte ens fyra år!!!!
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Och vad har våra öron gjort??? Hon skriker och när en tonart på decibellskalan som skulle kunna slå ut vilket larm som helst. Katterna viker öronen bakåt, och liksom låser dem, för att komma undan.
Vi har vart hemma ett par dagar nu, för att hon är sjuk, men du ska inte tro att hon är för sjuk för att ha klänningar på sig.
Jag sydde en kjol till henne igår, hon tog den, mönstrade den upp och ner, upp och ner. Sen kom det:
- Den duger.
Va?????
I förrgår kom hon till mej och fjortonåringen och trummade på sin mage. Samtidigt så lät hon:
-Pjottong, pjattang, pjottong...
Vi funderade vad det var hon gjorde, hon svarade: Gör liksom blabblas ( storebror) Han har lärt mej.
Aha, ungen beatboxade!!!
Så nu har jag två stycken som går omkring och trummar på magen och pjattrar o pjottrar, pjattangar och prottjongar....
Vilken tur att det var så tyst här innan=(
Pappa kan han!
Treåringen tycker att de är jättespännande så klart.
Jag sa till henne att inte hålla på och lyfta dem.
- De kan gå sönder då, sa jag.
svar direkt:
- Pappa lagar då!!!!!
Jag blöder
Vår äldsta kom hem ifrån USA i måndags. Hon har pratat sedan dess.
Helvete vad hon kan prata. På dagarna på svenska, högt o mycket.
På nätterna, i sömnen på engelska, lika högt och mycket för då skäller hon på kärleken Max.
Eftersom att hon är blond så tror hon tydligen att hon måste skrika högt eftersom att han bor `"over There".
Nu kommer jag att tala om hur oppfostrad hon är. Och hur lite hon lyssnar på sin älskade mamma.
Väldigt.
Hon fick inte bli kär i en amerikan.
Det sket hon i.
Rejält sket hon i det.
Hon åker tillbaka i augusti igen.
Det roliga är att han kommer hit först.
Till vår fina lyxiga villa.
Hon visade kort på huset för honom. Han tyckte att det var fint. Jag blev jätteglad i tio sekunder tills hon sa:
- Han tyckte att det ser ut som en lada.
Jävla Amerikaner.
Lada va!!!!!?????
Hmmm.
Hon söker jobb, pratar och messar hela dagarna. fast rätt som det är så somnar hon av. Och sover stenhårt i flera timmar,
Hon skyller på jetlag.
Det har hon i så fall haft sedan hon fyllde fjorton.
Mysigt
Min minsta svarar på när jag säger: Jag älskar dej gumman: - Jag mä älskar dej.
Små barn, små bekymmer
Hoppa inte studsmatta.
Men då min älskade unge skulle hoppa så försvann hennes förstånd.
Hon bestämde sig av någon anledning att hon skulle göra en bakåtvolt.
Hon hade kunnat bryta nacken av sig.
Landade med ett fruktansvärt knak med all tyngd på huvudet.
Kommer inte ihåg mer. Hennes lillebror var i chock. In i full fart på sjukhuset.
Där talade läkaren om att hon har haft en fruktansvärd tur som inte har brytit nacken av sig. Så nära!!!
Min älskade, vackra, duktiga otroligt goa unge hade kunnat sitta som ett paket nu.
Allvarliga muskelskador. Nerverna av från örat o ut i armbågen. Muskelfästerna av.
Nackkrage i 4-6 veckor. Ny dataröntgen i veckan för att se exakt vilka skador hon har fått.
Det gör så jävla ont att vara mamma. Det gör så fruktansvärt ont då barnen gråter. Det svider i ögonen, det skriker i hjärtat och allt är bara kallt då man ser sitt barn ligga på en bår i en steril korridor o gråta av värk.
Hennes vackra ögon som ska glittra och vara glada är fylld av tårar av smärta och rädsla.
Fan, fan,fan , vad ont det gör.
Jag har fyra barn. Jag kommer aldrig att slappna av. Jag kommer alltid att ha ont i hjärtat av en eller annan anledning.
Varför måste man va med om detta?
Varför är det så smärtsamt att vara förälder?
Hur hjälper man sina barn att inte skada sig?
Jag kan ju inte stänga in dem?
Men jag klarar inte av mer saker nu.
Jag älskar er, mitt allt.
Ni är mina vackra, mina hjärtan, ni är mitt livs stolthet, Det finns inga som är så älskade som ni.
Mina älskade guldklimpar, Det enda som jag med stolthet kan säga att jag har klarat av bra.
Jag älskar er. Jag ska försöka skydda er. jag ska försöka orka att alltid finnas där.
Bello Debora
Vinter
Mitt liv gick vidare
Det konstiga i kråksången är att jag har överlevt.
Jag överlevde min första jul utan min största.
För första gången på nitton år har jag firat jul utan min äldsta stolthet.
Utan min dotter som har varit vid min sida varje jul sedan hon föddes.
Jag överlevde.
Men fan vad tomt det kändes.
Och fan va dumt egentligen. Varför utsätter man sig för sånt här?
Varför gör det så ont? Fortfarande?
Varför saknar jag fortfarande hjärtat ur kroppen efter henne?
Varför kan vi fortfarande inte prata om henne hemma utan att gråta???
Suck.
Min vackra, goa, fina dotter.
Jag unnar dig allt gott , det vet du.
Men när du kommer hem kommer jag aldrig nånsin att släppa taget om dej mer.
Bara så att du vet.
Och du har ställt till det så att de andra tre aldrig får flytta hemifrån.
Utom kanske den yngsta.....Hon är ju inte klok i bland =)
Ja just ja
Hon med de lustiga uttrycken o dåliga magen.
Sonen fyller i morgon. Han ska ha kalvar om två veckor. Han blir jätteglad om ni kommer. Puss!
Ok, så nu ska hon bli bonde.
Så Fin!
Kolla håret! Hon har inte fyllt tre än! Och det är tjockt!Fast i mitt beroende igen
Glögg. Kan verkligen inte leva utan.
Var på läkarbesök o hade minstingen med mej. Brukar bli ganska spännande då hon är med. Då allt var klart och det hade tagits prover sa hon: Dutti flicka till mej. - Ja, mmm, sa jag. Varpå hon sa: - märke då? Jag fattade direkt va hon ville men sköterskan fattade ju mindre. - Märke då? sa hon igen. Inte en reaktion från sköterskan. Varpå hon sa igen: - Mamma dutti tjej, nu ha märke dej. Det hon menade var såklart att jag skulle ha en present eftersom att jag vart så dutti.
Det blev ett himla hollaballoj på sköterskorna innan de hittade nån gammal avdankad presentask till mej.
De kom in med den o sträckte fram den. Då klev lillan fram i mitt ställe o sa: - Så! Jag välja hävv!!!
Vilket betydde att jag var så dutti så att dottern fick ett märke!
Slut på svar som sagt
- Mamma, vad skulle du säga om jag blev strippa då jag blev stor???
Som sagt. Mina svar har tatt slut nu.
Nån som vetvart jag kan köpa nya???
Men vilket bestyr....
Vi skulle få alarm installerat idag. Vilket betyder att det var den lyckligaste dagen i min elvaårings liv!
Han är ju tokig i allt som heter alarm, kod, larma av, kod, säkerhet, kod, alarm, kod osv.
Han trampade omkring här som en värpsjuk höna.
Jag höll på att bli idiot redan en timme innan installatören hade kommit.
Sedan dök han upp, Guden i min sons liv( om man bortser från dem som jobbar på Hobbex). Denna stackars kille som inte hade en susning om vilket dårhus han kommit till. Tänk er detta senario: Först o främst har värmesystemet brakat, så vi har nästa 25 gr inne. I vardagsrummet såg det ut som ett slagfält, hela tvåsitssoffan full av rentvätt. Framför Tvn stod trettonåringens kompis o strök. I soffan satt dottern o letade strumpor som hörde i hop. I köket satt min bästa killkompis vid datorn, desperat letande Lundell biljetter. Bakom installatören sprang jag o bad om ursäkt över röran och över att jag inte hade dammsugit ( Den har brunnit upp, själva sugen)
Bakom mej sprang minsta dottern, ylande, gapande o pockande, då hon har vart helt rabiat sedan vi har dragit tillbaka klockan. Och 55 st katter som är så jävla sällskapssjuka så man skäms över dem. Mitt upp i allt sprang sonen o babblade oavbrutet. Hur fungerar koden? Vem kommer om larmet går? Vad händer med larmet om katterna rör sig? *Om det börjar brinna, måste vi ringa brandkåren då? Hur fungerar koden? Om vi är hemma o inte har larmet på och det blir inbrott i garaget, vad händer då? Hur fungerar larmet?
Jag frågade inst om han skulle upp, o det skulle han inte. Va bra, svarade jag , för där ligger sängkläderna på golvet sen bytet. Rätt som det var gick han upp för att sätta upp nån rökdetektor där. Vilket resulterade i att jag sprang ju som en idiot uppför trappan o började plocka med kläderna. Varför gör man så? Eller varför gör jag så?
Nästa gång det kommer nån jag inte känner ska jag spela dåre. Jag ska bara sitta o dregla o låssas som att jag inte fattar ett dugg.
Och så ut i garaget. Där hade jag ju lovat maken att inst inte skulle gå på hans nybetongade golv ( kom inte på vad det heter) Då ville han ju naturligtvis sätta larmdosan exakt i det hörnet. Precis i detta ögonblick ringde maken. Det är då jag gjorde det som jag är bäst på. Att göra bort mej. Jag sa till maken, medans killen hörde på, att han ville sätta larmdosan i hörnet på det nya golvet. Maken svarade: Ja, men låt han göra det då. Golvet borde ha stelnat nu.
Varpå jag svarade: Ja, det går nog bra det. Det lär ju inte bli några spår efter den här killen så smal som han är! Han ser ju inte ut som dej i kroppen direkt.
Jamen HUR FAN lyckas jag med ALLT???? Varför har det inte opererats in nån som helst jävla stoppknapp på mej?
Jag menade ju naturligtvis inget illa. Men att höra att man är mager då man är kille är ju tydligen inget man vill.
Jösses.
Sedan var det dags för genomgång av larmet o då stod min son som en marinkårsoldat o lyssnade noga. Kod, kod o kod, spännande värre. Själv kommer jag aldrig att kunna kolla någon installatör i ögonen igen. Never ever.
