Fortsättning....
Har konstaterat att det blir inte slut på min historia i dag. Jag är ju som sagt optimist....
För att fortsätta o prata om min största flicka....
Hon satte dagispersonalen på plats då hon bara vägrade göra som dom sa. Ofta.
Vi var på sån där fin sammankomst med en massa stolta föräldrar. Våra små gryn skulle sjunga nåt fin för oss.
Det blev en intressant upplevelse.....
ALLA barnen sitter på en stock framför oss föräldrar. Längst ut sitter min trollunge. Med ryggen emot oss!
Demonstrativt . Visade verkligen att hon minsann Inte tänkte ställa upp på sån här kollektivsång.
Jag tyckte att det var grymt pinsamt då, men kan i dag se det komiska i det hela då dagispersonalen höll på att bli flinskalliga i sina försök att få denna tjuriga unge att va med.
Hon har fortsatt så genom livet. Ifrågasätter saker. Och gör inte sånt som nån annan förväntar sig att hon ska göra.
Men ändå....ett stort hjärta av guld...o enormt omtänksam..
Min mormor heter Gurli, o vi har alltid kallat henne för mommo Gulli här hemma.
Detta miste sin glans lite då vår älsta kom på vad vi sa.... o tigttade med stora ögon på denna ohyggligt gamla o skrynkliga tant o sa:
NÄ, mommo gulli heller....MAMMA gulli!!
Tur tanten hör dåligt!
Åhhhhh
