Mrsbubbles

Det är väl rart?

Oftast.

Jag menar, min älsta är nitton år snart.
Vem som fick henne vette sjutton, men jag är ju absolut inte gammal...?
Hursom. Det var en lustig unge då hon var liten. Hon är ju iofs ganska lustig nu med, men nu har hon ju själv roligast åt sig =)
Hon trodde att hon var en gestalt ur Astrid Lindgrens sagor.
En hel sommar hoppade hon från allt högt hon kunde hitta, med ett paraply.
Sen fick jag springa dit o hojta: Madicken är död, Madicken är döööööööd.
Hon brände åtta paraplyer den sommaren.

Då hon gick i sexårs ringde hennes lärare hem.
Hon kände sig manad att berätta för mej vilken fantastisk unge jag har.

Hon , min dotter , o hennes bästa kompis hade då, då dom alltså vart sex år, tågat in i sexans klassrum o skällt ut killarna där. Detta för att dom hade kastat stenar på igelkottarna.
Dessa två brudar står alltså inför hela klassen o läxar upp killarna som hade gjort det.
Läraren hade frågat om de inte tyckte att han skulle skälla i stället. Men inte då. Det gjorde våra småglin så gärna så.

Hon har fortsatt i samma stil. Hon blev portad från sina småsyskons sida av skolan. Detta för att hon rusade ner o skällde ut varenda unge som vart dum mot hennes syskon.
Hon står upp, rakryggad inför nästan vadsom helst.
Hon är väldigt hetsig många ggr, o man får bromsa henne lika många, men oftast så vet hon vad som är rätt o fel.


Men det känns som att om hon fortsätter  i denna anda så kommer hon att gå långt.

Jag hoppas att hon har lärt sig att ta vara på sig själv.

Hon satt i kön på Åhlens o sjöng högt o tydligt : Säg varför ska jag vara ensam, säg varför ska de vara sååå. Den sången som Lina i Emil sjunger då hon tycker så synd om sig själv.

Hon har alltid vart särskilld, egen. På gott o ont.

Men så är hon sin mammas dotter.

En dotter som vid redan treårs ålder lärde sig att hilmla med ögonen o säga :

Åhhh, TYPISKT KARLAR!!!!!