Värsta prinsessan
Vår minsta prövar verkligen vårt tålamod. Hon vet vad hon vill, om jag säger så. Jag har gått igenom de här förr, då med vår tjugoåring. Hon var likadan, fast henne gick det att lirka med. Det gör det inte med vår lilla.
Hon är tre år, snart fyra, och fullständigt hopplös då det gäller kläder. Det enda som är fint och duger är klänningar och kjolar. Helst då i rosa såklart.
Vi har haft strider på morgonen som har varat upp till tjugo minuter ibland, bara för att jag inte vill att hon ska ha sommarklänningar på sig. Jag vill att hon då åtminstone ska ha ett par byxor under.
Men säger man ordet byxa till henne så blir blicken kålsvart, händerna sätts i sidan, hon stampar med foten och skriker: Men de är inge snyggt!!!!
Det spelar fan ingen roll hur byxorna ser ut, det är bara byxor hon inte tål överhuvudtaget. Hon klär på sig själv på morgonen, hon smörjer på sig hoppsyl ( läppglans) och hon ska ha inneskor. Inte ens fyra år!!!!
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Och vad har våra öron gjort??? Hon skriker och när en tonart på decibellskalan som skulle kunna slå ut vilket larm som helst. Katterna viker öronen bakåt, och liksom låser dem, för att komma undan.
Vi har vart hemma ett par dagar nu, för att hon är sjuk, men du ska inte tro att hon är för sjuk för att ha klänningar på sig.
Jag sydde en kjol till henne igår, hon tog den, mönstrade den upp och ner, upp och ner. Sen kom det:
- Den duger.
Va?????
I förrgår kom hon till mej och fjortonåringen och trummade på sin mage. Samtidigt så lät hon:
-Pjottong, pjattang, pjottong...
Vi funderade vad det var hon gjorde, hon svarade: Gör liksom blabblas ( storebror) Han har lärt mej.
Aha, ungen beatboxade!!!
Så nu har jag två stycken som går omkring och trummar på magen och pjattrar o pjottrar, pjattangar och prottjongar....
Vilken tur att det var så tyst här innan=(
Hon är tre år, snart fyra, och fullständigt hopplös då det gäller kläder. Det enda som är fint och duger är klänningar och kjolar. Helst då i rosa såklart.
Vi har haft strider på morgonen som har varat upp till tjugo minuter ibland, bara för att jag inte vill att hon ska ha sommarklänningar på sig. Jag vill att hon då åtminstone ska ha ett par byxor under.
Men säger man ordet byxa till henne så blir blicken kålsvart, händerna sätts i sidan, hon stampar med foten och skriker: Men de är inge snyggt!!!!
Det spelar fan ingen roll hur byxorna ser ut, det är bara byxor hon inte tål överhuvudtaget. Hon klär på sig själv på morgonen, hon smörjer på sig hoppsyl ( läppglans) och hon ska ha inneskor. Inte ens fyra år!!!!
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Och vad har våra öron gjort??? Hon skriker och när en tonart på decibellskalan som skulle kunna slå ut vilket larm som helst. Katterna viker öronen bakåt, och liksom låser dem, för att komma undan.
Vi har vart hemma ett par dagar nu, för att hon är sjuk, men du ska inte tro att hon är för sjuk för att ha klänningar på sig.
Jag sydde en kjol till henne igår, hon tog den, mönstrade den upp och ner, upp och ner. Sen kom det:
- Den duger.
Va?????
I förrgår kom hon till mej och fjortonåringen och trummade på sin mage. Samtidigt så lät hon:
-Pjottong, pjattang, pjottong...
Vi funderade vad det var hon gjorde, hon svarade: Gör liksom blabblas ( storebror) Han har lärt mej.
Aha, ungen beatboxade!!!
Så nu har jag två stycken som går omkring och trummar på magen och pjattrar o pjottrar, pjattangar och prottjongar....
Vilken tur att det var så tyst här innan=(
Kommentarer
Trackback
