Mitt liv gick vidare

Det konstiga i kråksången är att jag har överlevt.
Jag överlevde min första jul utan min största.
För första gången på nitton år har jag firat jul utan min äldsta stolthet.
Utan min dotter som har varit vid min sida varje jul sedan hon föddes.

Jag överlevde.
Men fan vad tomt det kändes.
Och fan va dumt egentligen. Varför utsätter man sig för sånt här?
Varför gör det så ont? Fortfarande?
Varför saknar jag fortfarande hjärtat ur kroppen efter henne?
Varför kan vi fortfarande inte prata om henne hemma utan att gråta???

Suck.
Min vackra, goa, fina dotter.
Jag unnar dig allt gott , det vet du.
Men när du kommer hem kommer jag aldrig nånsin att släppa taget om dej mer.

Bara så att du vet.

Och du har ställt till det så att de andra tre aldrig får flytta hemifrån.

Utom kanske den yngsta.....Hon är ju inte klok i bland =)


Kommentarer
Postat av: Anonym

jaa du de e tuft å ha en tuff dotter som ger sig ut på äventyr i världen

2009-01-11 @ 22:03:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0