Mrsbubbles

Min 14 åriga dotter och sonen var ute på studsmattan för en vecka sedan. De hoppade en och en.
Men då min älskade unge skulle hoppa så försvann hennes förstånd.
Hon bestämde sig av någon anledning att hon skulle göra en bakåtvolt.

Hon hade kunnat bryta nacken av sig.
Landade med ett fruktansvärt knak med all tyngd på huvudet.
Kommer inte ihåg mer. Hennes lillebror var i chock. In i full fart på sjukhuset.
Där talade läkaren om att hon har haft en fruktansvärd tur som inte har brytit nacken av sig. Så nära!!!
Min älskade, vackra, duktiga otroligt goa unge hade kunnat sitta som ett paket nu.

Allvarliga muskelskador. Nerverna av från örat o ut i armbågen. Muskelfästerna av.
Nackkrage i 4-6 veckor. Ny dataröntgen i veckan för att se exakt vilka skador hon har fått.

Det gör så jävla ont att vara mamma. Det gör så fruktansvärt ont då barnen gråter. Det svider i ögonen, det skriker i hjärtat och allt är bara kallt då man ser sitt barn ligga på en bår i en steril korridor o gråta av värk.
Hennes vackra ögon som ska glittra och vara glada är fylld av tårar av smärta och rädsla.
Fan, fan,fan , vad ont det gör.

Jag har fyra barn. Jag kommer aldrig att slappna av. Jag kommer alltid att ha ont i hjärtat av en eller annan anledning.
Varför måste man va med om detta?
Varför är det så smärtsamt att vara förälder?
Hur hjälper man sina barn att inte skada sig?

Jag kan ju inte stänga in dem?
Men jag klarar inte av mer saker nu.
Jag älskar er, mitt allt.
Ni är mina vackra, mina hjärtan, ni är mitt livs stolthet, Det finns inga som är så älskade som ni.

Mina älskade guldklimpar, Det enda som jag med stolthet kan säga att jag har klarat av bra.


Jag älskar er. Jag ska försöka skydda er. jag ska försöka orka att alltid finnas där.