Men vilket bestyr....
Vi skulle få alarm installerat idag. Vilket betyder att det var den lyckligaste dagen i min elvaårings liv!
Han är ju tokig i allt som heter alarm, kod, larma av, kod, säkerhet, kod, alarm, kod osv.
Han trampade omkring här som en värpsjuk höna.
Jag höll på att bli idiot redan en timme innan installatören hade kommit.
Sedan dök han upp, Guden i min sons liv( om man bortser från dem som jobbar på Hobbex). Denna stackars kille som inte hade en susning om vilket dårhus han kommit till. Tänk er detta senario: Först o främst har värmesystemet brakat, så vi har nästa 25 gr inne. I vardagsrummet såg det ut som ett slagfält, hela tvåsitssoffan full av rentvätt. Framför Tvn stod trettonåringens kompis o strök. I soffan satt dottern o letade strumpor som hörde i hop. I köket satt min bästa killkompis vid datorn, desperat letande Lundell biljetter. Bakom installatören sprang jag o bad om ursäkt över röran och över att jag inte hade dammsugit ( Den har brunnit upp, själva sugen)
Bakom mej sprang minsta dottern, ylande, gapande o pockande, då hon har vart helt rabiat sedan vi har dragit tillbaka klockan. Och 55 st katter som är så jävla sällskapssjuka så man skäms över dem. Mitt upp i allt sprang sonen o babblade oavbrutet. Hur fungerar koden? Vem kommer om larmet går? Vad händer med larmet om katterna rör sig? *Om det börjar brinna, måste vi ringa brandkåren då? Hur fungerar koden? Om vi är hemma o inte har larmet på och det blir inbrott i garaget, vad händer då? Hur fungerar larmet?
Jag frågade inst om han skulle upp, o det skulle han inte. Va bra, svarade jag , för där ligger sängkläderna på golvet sen bytet. Rätt som det var gick han upp för att sätta upp nån rökdetektor där. Vilket resulterade i att jag sprang ju som en idiot uppför trappan o började plocka med kläderna. Varför gör man så? Eller varför gör jag så?
Nästa gång det kommer nån jag inte känner ska jag spela dåre. Jag ska bara sitta o dregla o låssas som att jag inte fattar ett dugg.
Och så ut i garaget. Där hade jag ju lovat maken att inst inte skulle gå på hans nybetongade golv ( kom inte på vad det heter) Då ville han ju naturligtvis sätta larmdosan exakt i det hörnet. Precis i detta ögonblick ringde maken. Det är då jag gjorde det som jag är bäst på. Att göra bort mej. Jag sa till maken, medans killen hörde på, att han ville sätta larmdosan i hörnet på det nya golvet. Maken svarade: Ja, men låt han göra det då. Golvet borde ha stelnat nu.
Varpå jag svarade: Ja, det går nog bra det. Det lär ju inte bli några spår efter den här killen så smal som han är! Han ser ju inte ut som dej i kroppen direkt.
Jamen HUR FAN lyckas jag med ALLT???? Varför har det inte opererats in nån som helst jävla stoppknapp på mej?
Jag menade ju naturligtvis inget illa. Men att höra att man är mager då man är kille är ju tydligen inget man vill.
Jösses.
Sedan var det dags för genomgång av larmet o då stod min son som en marinkårsoldat o lyssnade noga. Kod, kod o kod, spännande värre. Själv kommer jag aldrig att kunna kolla någon installatör i ögonen igen. Never ever.
hej.jaha du tyckte du gjorde bort dej emot larminstallatören du när du sa att han va mager....??? trodde du mena mot brorsan ja...att du gjorde bort dej till honom fö de gjorde du tyckte jag förståss bara av att läsa, men de e ju jag de.annars lät de ju roligt med alla runt ikring. du kanske inte visste att han skulle komma just då å då blir det ju som det blir.jag vet hur det är när nån kommer då vill man vara med å ditt å datt å se vad de gör utifall de gör fel...så jag är nog som sebastian i de falle ja å min katt blir otroligt sällskapsjuk om det kommer nån hantverkare eller dyl.ja de e är inte alltis så roligt å vara ensamstående alla ggr hehehe. ha de bra
JAg menade med detta inlägg att installatören hade mindre muskler än min son= Väldigt spinkig. Min man å andra sidan är det starkaste mannen jag känner= Mycket muskler.
Alltså tyckte jag att jag gjorde bort mej mot installatören då jag kommenterade att han var mager, vilket han förmodligen redan visste om. Inget annat. Och definitivt inget negativt mot min man, för det är jag fel person att se.
Det verkar vara smärre kaos hemma hos er! :) Men allt låter sååå mysigt! Precis som det ska vara! Katter och människor överallt! Hmm... Nu förstår jag vad du menar om det vi pratade på Max häromveckan.. Stå på dig!!
Ha de bra! Kramar
Jag blir jättestressad om det kommer folk och huset inte är städat. Spelar ingen roll om det är sonens kompisar på lågstadiet - jag börjar ändå plocka saker och vika tvätt som besatt. "Jag skulle precis ta itu med det här.."
I somras när vi bodde i husvagn pga av vattenläcka i huset så trodde en liten kille på besök att vi inte kunde bo inne för att vi hade så stökigt :-D
(Det KUNDE nästan ha varit så)
Vi har haft ett antal hantverkare här senaste halvåret och det har hänt att ungarna varit så snabba med att öppna ytterdörren så jag har inte hunnit klä på mig. DET har varit pinsamt.
