Lofsdalen
Förra helgen for maken o jag upp till Lofsen till kompisar där. Vi hade en barnfri lördag söndag, som inte har hänt sedan Sundsvall brann, tror jag.
Man hinner titta på många saker då man sitter som passagerare i bilen. När vi kom till Rättvik höll jag på att bryta ihop. Dalmasar är inte kloka dom=) Strax före rondellen kommer en sån där söt liten tant ni vet. En sån som är tre äpplen hög o lika rynkig som ett torkumlat lakan. Hon kom o knatade på där med en rullator, handväskan i korgen fram.....Och med en CYKELHJÄLM på huvudet!!!! Jag bara dog. Jag har ju nån slags sjukdom som gör att mina tankar automatiskt far iväg på ett sjukt sätt.
Jag undrar om hon har vart med om att nått har trillat ner i huvudet på henne då hon var ute....
Eller om hon i sin förvirring tog fel då hon skulle gå ut o trodde att det var en hatt hon satte på sig. ( Då blir ju nästa fråga varför en gammal tant äger en cykelhjälm i onödan)
Eller om man i Rättvik cyklar på det viset... Med en rullator.
Eller om hon var rädd för snö????
Eller så kanske hon i själva verket var en utomjording, och var utsänd som spion med kommunikationscentralen inne i hjälmen...
Eller om hon var rädd att ramla o slå huvudet. Detta är ju den mest logiska förklaringen, men då undrar ju jag varför en sån stapplig liten tant släpps ut alldeles själv??
Konstigt är det i alla fall. Även för att vara i Rättvik.
Kvällen i Lofsen var ju otroligt mysigt. Karlarna hade fullt sjå att dricka upp så mycket sprit de kunde på så kort tid som möjligt. Vi kvinnor var mer sansade, som vanligt, och sjöng Singstar för hela slanten. O jävlar va bra jag har blitt!!! Om jag får säga det själv. =)
I alla fall....halv ett på natten gav vi fruntimmer upp. Karlarna höll ut till halv fyra.
Jag vaknade o skulle gå o kissa kl halv sju på morgonen. Vet ni hur mörkt det är den tiden i fjällen???
Men herre min Gud!!! Jag höll på att riva hela stugan. Helsicke vad ont jag fick. Vem har sagt att man måste ha såna där stora grillverktyg hängandes bredvid kaminen bara för att man har en öppenspis???
Gissa hur ont det gör att trampa igenom ett sånt ställ mitt i natten??? Jag stapplade in på toa, där inne kved jag med tårar i ögonen. Bet mej i läppen för att inte väcka de andra. Stackars mej.
Sen haltade jag tillbaka o ramlade i säng. Min man vred på skallen o blåste ut luft som luktade som min kusins brakskitar.ILLA.
Vaknade igen halv tio o klev upp. Försökte att få upp min man...han vägrade. Jag frågade honom- Hur mår du?
Han svarade: Hur ska jag kunna veta det, jag har ju inte klivit upp än.
Nä, det såklart. Korkade jag. Var in med ett glas vatten till honom, o sa till honom att han skulle komma upp o äta frukost för att han skulle må bättre då. Han svarade: Hur vet du det??
Ja hurra för bakfulla karlar!!!
Satt i deras soffa o inväntade livstecken från min man. Då bestämde sig deras katt för att ha ett av sina damprus.
Hon tog spjärn från golvet, hoppade upp i ansiktet på mej, o använde min panna o kind som startbana.
Men vilken galning!!!
Jag har , och har haft många katter i mitt liv, men jag har fått haft ansiktet för mig själv. Jag har aldrig tidigare vart en kattrampolin. Det kanske man ska va glad för.
Men nu vet jag ju hur det är med.
Lyckades samla ihop mannen o placera honom i bilen till slut. Behöver jag säga att det blev en väldigt lugn hemresa??? Tyst i alla fall. Han levde, men luktade död, om jag säger så.
Väl hemma och efter pizzan skulle jag blåsa ut ljusen. Var tydligen lite för närgången, o lyckades bränna läppen.
Suck.
Helgens resultat:
En blå tå, ett rivet knä. Tre klobanor i pannan/kinden och en överläpp som Olinda.
Så säger dom att det är hälsosamt i fjällen!
Jo, jävlar!!!!
Var är du lillasysterkusin?????
Du fattas!!!!
l
Man hinner titta på många saker då man sitter som passagerare i bilen. När vi kom till Rättvik höll jag på att bryta ihop. Dalmasar är inte kloka dom=) Strax före rondellen kommer en sån där söt liten tant ni vet. En sån som är tre äpplen hög o lika rynkig som ett torkumlat lakan. Hon kom o knatade på där med en rullator, handväskan i korgen fram.....Och med en CYKELHJÄLM på huvudet!!!! Jag bara dog. Jag har ju nån slags sjukdom som gör att mina tankar automatiskt far iväg på ett sjukt sätt.
Jag undrar om hon har vart med om att nått har trillat ner i huvudet på henne då hon var ute....
Eller om hon i sin förvirring tog fel då hon skulle gå ut o trodde att det var en hatt hon satte på sig. ( Då blir ju nästa fråga varför en gammal tant äger en cykelhjälm i onödan)
Eller om man i Rättvik cyklar på det viset... Med en rullator.
Eller om hon var rädd för snö????
Eller så kanske hon i själva verket var en utomjording, och var utsänd som spion med kommunikationscentralen inne i hjälmen...
Eller om hon var rädd att ramla o slå huvudet. Detta är ju den mest logiska förklaringen, men då undrar ju jag varför en sån stapplig liten tant släpps ut alldeles själv??
Konstigt är det i alla fall. Även för att vara i Rättvik.
Kvällen i Lofsen var ju otroligt mysigt. Karlarna hade fullt sjå att dricka upp så mycket sprit de kunde på så kort tid som möjligt. Vi kvinnor var mer sansade, som vanligt, och sjöng Singstar för hela slanten. O jävlar va bra jag har blitt!!! Om jag får säga det själv. =)
I alla fall....halv ett på natten gav vi fruntimmer upp. Karlarna höll ut till halv fyra.
Jag vaknade o skulle gå o kissa kl halv sju på morgonen. Vet ni hur mörkt det är den tiden i fjällen???
Men herre min Gud!!! Jag höll på att riva hela stugan. Helsicke vad ont jag fick. Vem har sagt att man måste ha såna där stora grillverktyg hängandes bredvid kaminen bara för att man har en öppenspis???
Gissa hur ont det gör att trampa igenom ett sånt ställ mitt i natten??? Jag stapplade in på toa, där inne kved jag med tårar i ögonen. Bet mej i läppen för att inte väcka de andra. Stackars mej.
Sen haltade jag tillbaka o ramlade i säng. Min man vred på skallen o blåste ut luft som luktade som min kusins brakskitar.ILLA.
Vaknade igen halv tio o klev upp. Försökte att få upp min man...han vägrade. Jag frågade honom- Hur mår du?
Han svarade: Hur ska jag kunna veta det, jag har ju inte klivit upp än.
Nä, det såklart. Korkade jag. Var in med ett glas vatten till honom, o sa till honom att han skulle komma upp o äta frukost för att han skulle må bättre då. Han svarade: Hur vet du det??
Ja hurra för bakfulla karlar!!!
Satt i deras soffa o inväntade livstecken från min man. Då bestämde sig deras katt för att ha ett av sina damprus.
Hon tog spjärn från golvet, hoppade upp i ansiktet på mej, o använde min panna o kind som startbana.
Men vilken galning!!!
Jag har , och har haft många katter i mitt liv, men jag har fått haft ansiktet för mig själv. Jag har aldrig tidigare vart en kattrampolin. Det kanske man ska va glad för.
Men nu vet jag ju hur det är med.
Lyckades samla ihop mannen o placera honom i bilen till slut. Behöver jag säga att det blev en väldigt lugn hemresa??? Tyst i alla fall. Han levde, men luktade död, om jag säger så.
Väl hemma och efter pizzan skulle jag blåsa ut ljusen. Var tydligen lite för närgången, o lyckades bränna läppen.
Suck.
Helgens resultat:
En blå tå, ett rivet knä. Tre klobanor i pannan/kinden och en överläpp som Olinda.
Så säger dom att det är hälsosamt i fjällen!
Jo, jävlar!!!!
Var är du lillasysterkusin?????
Du fattas!!!!
l
Kommentarer
Postat av: flinga
va är klobanor? hihi
Postat av: Viktoria
Jag måste bara säga att din blogg är bland det mest underhållande som går att läsa på nätet, jag följer den så ofta jag kan :-)
Trackback
