Som vanligt

I dag var det konfirmation.... Knepigt faktiskt, tycker ju ja då.  Lite tidigt.
Men å andra sidan så har ju jag aldrig förstått mej på hur o framförallt varför man räknar dagar från jul osv.
Tycker faktiskt att det hade vart bättre om datumen för vissa saker var bestämda datum.

Som påsk bla.
Som de räknar så skulle det inte förvåna mej ett dugg om vi snart får fira långfredagen på juldagen.
Och då blir vi snuvade på ännu en ledighet.

För som det blev nu så blev vi ju luarde på nån sån där ledig dag väl...?
Var det inte Kristi flygare i dag??

Föresten så känns det som att jag pinkar på grannens blomma  ( kan inte så många ordspråk denna timme)
när jag bråkar om ledighet. Jag som fortfarande plockar barnledighetsdagar.
Fast ledig.....det har jag inte vart sen prinsessan föddes. Men det är ju en annan historia.

I alla fall. Konfirmation i dag, min systerdotter skulle frommas.
Och eftersom att jag har sån framförhållning som jag har, så låg jag vaken från sex. Livrädd att sova över.
Hade ju ställt klockan på strax efter åtta.

Vi hade haft nattgäster, min kusin, som inte har skrivit brevet, o hennes två söner var här.
O det var väl tur , fick ju oväderlig hjälp att komma  i väg, även fastän hon mest bara flabbade åt mitt förvirrade tillstånd.
Jamen herregud!!!!
Vad är det för fel på min man?????
Han har nåt sorts inbyggd försvar mot stress.
Han fattar ingenting då det blir bråttom. Helt stendum helt enkelt.
Och fullkomligt döv!!!
Han hör inte, o har totalt mist förmågan att tänka att man kanske måste hjälpa till.

I dag , då vi skulle i väg, o sonen stod o satte på sig sina skor, gick min make o slog upp en till kopp kaffe till sig!!!
Ja men jösses, han är inte rädd om sitt äktenskap inte!
Jag gick o letade rätt på honom då det var tjugofem min kvar tills dess att det skulle börja i kykan.


Då sitter karl på sängkanten o sorterar ut kvitton ur sin plånbok!!!!!!
Vi det laget är jag nära att sätta mej i ett hörn o spela på läppen.

Behöver jag säga att vi kom sist in i kyrkan?

EFTER konfirmanderna.

Hej o hå.

Jag säger bara en sak:
Det är tur att jag var så otroligt kär i honom från början, för såna här gånger så minsks det.
Då är det tur att det finns o ta av , menar ja.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0