Ojojoj
Jag har råkat köra sönder vår bil.
Eller rättare sagt, det nyaste bilen. Den finaste, o den bästa.
Vi har fyra bilar till. Två som inte går. Och två som är trasiga.
Efetrsom min man jobbar nästan jämt så har jag blivit tvunget att ta en av de andra räken.
En volvo är det. 240?242?
Ful, gammal o som sagt trasig.
Det största felet är,förutom att min man tror att han ska hinna ha tid att laga dessa bilar, fläkten i den bilen som jag disponerar nu. Det blir med andra ord aldrig varmt i bilen o dessutom väldigt immigt på fönstren.
Hursom. Jag har lidit över att behöva frakta rumpan i denna bil. Men de som lider allra värst är våra barn.
Första ggn jag hade vår trettonåring med i bilen skrattade jag så att jag nästan dog.
Jag talade om för henne,efter det att hon nästan tagit med sig dörren in, att om hon hade nåt att berätta,såblev hon blev tvungen till att prata fort.
För går det fortare än 70 så låter den så att man inte hör nåt.
Sen, då vi kom ut på motorvägen så trodde hon att hon hade rutan öppen, för det visslade så hemskt.
Hon tog tag i veven, bara det var en upplevelse för henne, o tänkte veva. Jag skrek rätt ut;
Rör inte! Då ramlar rutan ner. Den sitter bara med en träkloss.
Hon såg trött ut.
Sen, då vi skulle kliva ur så sa jag till henne att hon skulle låsa. Då kom nästa trauma: Vadå? Låser inte du alla dörrar ?
Nä, sa jag.
Sen, då vi handlat klart så stod hon vid bakluckan o väntade på att jag skulle öppna innefrån.
Sen kom nästa chock; Hon blev tvingad att stå utanför sin dörr o vänta tills jag öppnade hennes dörr.
Innefrån.
Stackars flicka. Hon skämms så fruktansvärt över sin mamma i denna bil!
I dag kom vår nittonåring hem.
Hon bor o pluggar på annan ort.
Hon skulle åka med denna kära volvo o hämta sina syskon
då dom slutade skolan.
Fast jag blev lite tveksam då hon först frågade; Är de automat?
När jag svarade nej, tittde hon på mej o sa: -Vad är det då???
Suck
Jag trodde jag skulle dö då hon skuttade fram två meter o sen la den av. Sen skuttade hon igen.
Jag rusade ut o sa: dra ut chokern.
Hon tittade på mej som om jag var helt galen.
Då hon äntligen kom iväg så hörde hela byn henne.
Det finns hopp om framtiden.
Eller rättare sagt, det nyaste bilen. Den finaste, o den bästa.
Vi har fyra bilar till. Två som inte går. Och två som är trasiga.
Efetrsom min man jobbar nästan jämt så har jag blivit tvunget att ta en av de andra räken.
En volvo är det. 240?242?
Ful, gammal o som sagt trasig.
Det största felet är,förutom att min man tror att han ska hinna ha tid att laga dessa bilar, fläkten i den bilen som jag disponerar nu. Det blir med andra ord aldrig varmt i bilen o dessutom väldigt immigt på fönstren.
Hursom. Jag har lidit över att behöva frakta rumpan i denna bil. Men de som lider allra värst är våra barn.
Första ggn jag hade vår trettonåring med i bilen skrattade jag så att jag nästan dog.
Jag talade om för henne,efter det att hon nästan tagit med sig dörren in, att om hon hade nåt att berätta,såblev hon blev tvungen till att prata fort.
För går det fortare än 70 så låter den så att man inte hör nåt.
Sen, då vi kom ut på motorvägen så trodde hon att hon hade rutan öppen, för det visslade så hemskt.
Hon tog tag i veven, bara det var en upplevelse för henne, o tänkte veva. Jag skrek rätt ut;
Rör inte! Då ramlar rutan ner. Den sitter bara med en träkloss.
Hon såg trött ut.
Sen, då vi skulle kliva ur så sa jag till henne att hon skulle låsa. Då kom nästa trauma: Vadå? Låser inte du alla dörrar ?
Nä, sa jag.
Sen, då vi handlat klart så stod hon vid bakluckan o väntade på att jag skulle öppna innefrån.
Sen kom nästa chock; Hon blev tvingad att stå utanför sin dörr o vänta tills jag öppnade hennes dörr.
Innefrån.
Stackars flicka. Hon skämms så fruktansvärt över sin mamma i denna bil!
I dag kom vår nittonåring hem.
Hon bor o pluggar på annan ort.
Hon skulle åka med denna kära volvo o hämta sina syskon
då dom slutade skolan.
Fast jag blev lite tveksam då hon först frågade; Är de automat?
När jag svarade nej, tittde hon på mej o sa: -Vad är det då???
Suck
Jag trodde jag skulle dö då hon skuttade fram två meter o sen la den av. Sen skuttade hon igen.
Jag rusade ut o sa: dra ut chokern.
Hon tittade på mej som om jag var helt galen.
Då hon äntligen kom iväg så hörde hela byn henne.
Det finns hopp om framtiden.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hahaaaa.... jag ser det framf'or mig... tack for ett gott skratt... ;0)
Postat av: lotta
jahahahaha att vara mamma är inte så lätt alla gånger...barn är roliga många gånger å man får skämmas ibland..men det får vi bjuda på*S* man får skratta när man läser ditt.. kram på dej
Trackback
