Svårt de där
Min trettonåriga dotter lider av svår separationsångest. Hon har drabbats hårt av sjukdomen.
Vilket gör att mer ansvar läggs på mej. Jag får passa på att rensa ur hennes kläder då hon inte är hemma. Hon blir sjuk annars. Det kan ju hända att hon kan behöva just den tröjan som hon hade då hon var fem år nån dag. Jag tror jag blir tokig. Hon sparar på precis allt. Rubbet. Glasflaskor som det vart nån god dricka i, godispåsar från Spanien, o påsar med fina tryck.
Såna kläder som hon har köpt på nåt viktigt ställe ska helst fotograferas först. Fråga mej inte varför.
Jag har inte frågat...jag är rädd över hur jag ska hantera sanningen =)
Den ena av mina katter har fått ungar nu. O vilket jävla äventyr. Jag o lillan var uppe i godan ro då jag hörde nåt som lät som en visselpipa nere. Ångade ner o hittade ett litet kravel i kattlsandådan. Vrålandes. Mamma katt stod i hallen o såg skamsen ut. Lillflickan kom upp bakom mej, fick syn på kattungen o sa:
-Åh mamma, en bäbis. Vilken söt! Tack, va du är snäll mamma. Hon trodde att det var jag som hade vart där o lagt ur ungen i lådan.
Jag lindade in händerna i en handduk, rädd för att ta i ungen utan skydd. Grabbade tag i den lille, lyfte över den i lådan som var tänkt som kläckningsbo. Där såg ja att det hängde något under ungen. det såg ut som en schnitsel ungefär. Fast full med kattsand.
Jag slängde mej över toa o spydde som en tok.
Bakom stod lillfia o sa: Mamma spottar länge? NÄ!!! Kräks mamma. Stackarn!
Då går mamma katt till nästa kattkisslåda o föder nästa unge!
Jamen vad är det för fel på na? Känner hon inte skillnad på att va bajsnödig o få ungar?
Eller så ville hon helt enkelt inte ha några så det var därför hon grävde över dem?
Panik är ett milt ord. Då blir min lilla arg på mamma katt, för på toa ligger ju den andra kvar o vrålar. Varpå hon tar tag i mamman o lyftar in henne till den lilla där inne. På golvet efter dom är det ju gegga, så jag hämtar såpa för att torka upp geggan, Häller på den på fläckarna, springer in på toa för att kolla att det går bra där inne. Då springer lillan ut från toa för att kolla efter den andra lilla bäbisen, rakt på fläcken med såpan, halkar, sätter sig rakt på rumpan o stortjuter!
Resultat: En skamsen kattmamma, en kattunge i kattlådan i hallen, en kattunge i kartongen på toan, En vrålandes skitförbannad liten flicka i nattlinne, och en mycket svettig mamma.
Jag ringde i vild panik till svärmor:'
- Har du vaknat? Bra, KOM. Katastrof, äckligt och panik.
Hon kom. Katten med snitcheln ( fan, va svårt att stava till) Visade sig vara bara en fosterhinna kvar efter. Alltså ingen fara. Den andra ungen ingen fara. Sen kom två till. Fullt friska. Tack o lov. Jag mår illa, det luktar skitäckligt och dom ser ut som råttor.
Två katter kvar som ska ha. Och jag ser inte fram emot det. Verkligen inte.
Annars är det precis som vanligt hos oss.
Vilket gör att mer ansvar läggs på mej. Jag får passa på att rensa ur hennes kläder då hon inte är hemma. Hon blir sjuk annars. Det kan ju hända att hon kan behöva just den tröjan som hon hade då hon var fem år nån dag. Jag tror jag blir tokig. Hon sparar på precis allt. Rubbet. Glasflaskor som det vart nån god dricka i, godispåsar från Spanien, o påsar med fina tryck.
Såna kläder som hon har köpt på nåt viktigt ställe ska helst fotograferas först. Fråga mej inte varför.
Jag har inte frågat...jag är rädd över hur jag ska hantera sanningen =)
Den ena av mina katter har fått ungar nu. O vilket jävla äventyr. Jag o lillan var uppe i godan ro då jag hörde nåt som lät som en visselpipa nere. Ångade ner o hittade ett litet kravel i kattlsandådan. Vrålandes. Mamma katt stod i hallen o såg skamsen ut. Lillflickan kom upp bakom mej, fick syn på kattungen o sa:
-Åh mamma, en bäbis. Vilken söt! Tack, va du är snäll mamma. Hon trodde att det var jag som hade vart där o lagt ur ungen i lådan.
Jag lindade in händerna i en handduk, rädd för att ta i ungen utan skydd. Grabbade tag i den lille, lyfte över den i lådan som var tänkt som kläckningsbo. Där såg ja att det hängde något under ungen. det såg ut som en schnitsel ungefär. Fast full med kattsand.
Jag slängde mej över toa o spydde som en tok.
Bakom stod lillfia o sa: Mamma spottar länge? NÄ!!! Kräks mamma. Stackarn!
Då går mamma katt till nästa kattkisslåda o föder nästa unge!
Jamen vad är det för fel på na? Känner hon inte skillnad på att va bajsnödig o få ungar?
Eller så ville hon helt enkelt inte ha några så det var därför hon grävde över dem?
Panik är ett milt ord. Då blir min lilla arg på mamma katt, för på toa ligger ju den andra kvar o vrålar. Varpå hon tar tag i mamman o lyftar in henne till den lilla där inne. På golvet efter dom är det ju gegga, så jag hämtar såpa för att torka upp geggan, Häller på den på fläckarna, springer in på toa för att kolla att det går bra där inne. Då springer lillan ut från toa för att kolla efter den andra lilla bäbisen, rakt på fläcken med såpan, halkar, sätter sig rakt på rumpan o stortjuter!
Resultat: En skamsen kattmamma, en kattunge i kattlådan i hallen, en kattunge i kartongen på toan, En vrålandes skitförbannad liten flicka i nattlinne, och en mycket svettig mamma.
Jag ringde i vild panik till svärmor:'
- Har du vaknat? Bra, KOM. Katastrof, äckligt och panik.
Hon kom. Katten med snitcheln ( fan, va svårt att stava till) Visade sig vara bara en fosterhinna kvar efter. Alltså ingen fara. Den andra ungen ingen fara. Sen kom två till. Fullt friska. Tack o lov. Jag mår illa, det luktar skitäckligt och dom ser ut som råttor.
Två katter kvar som ska ha. Och jag ser inte fram emot det. Verkligen inte.
Annars är det precis som vanligt hos oss.
Kommentarer
Postat av: Maria
Hej på dej!
Grattis till kattungarna. Vem är den lycklige kattmamman?
Nu blir jag sugen på kattungar IGEN men jag får ge mej till tåls till våren.
Ska försöka ta mej ner till dej och kika på lurvtussarna. Jag jobbar ju så mycket. Men du, slå mej gärna en pling så kan vi allafall surra en stund. Lycka till med dom små.//Kram Maria
Trackback
