Jävla fyllon

I går var det så fint väder här hemma.
Bestämde oss för att åka till den stora lekparken som ligger några mil härifrån.
Efter många om o men, så lyckades jag få in samtliga barn i bilen, hämtade upp en extra, o så i väg.

Väl där blev det ju ett otroligt lekande. Skönt att ha med lite större barn, så behöver jag inte engagera mej så mycket i själva leken. Är ju som sagt ganska värdelös på sånt.

Jag menar, jag blir ju åksjuk bara av att titta på dem då de gungar. Måste proppa i mej åksjuke tabletter om jag ska gunga gungbräda. O utav dom tabletterna blir man ju stentrött ju. O exakt hur populär blir man i en sån där park, full med präktiga föräldrar om man sitter på en bänk o halvsover, halvhög  på åksjukepiller?
Nä, då är det tur att man har snälla barn!

Min tvååring har kommit på att man måste klappa alla hundar som finns. Som tur är så finner hon sig i att man måste fråg först.
Hon hittade på en liten hundvalp, som var i parken med sin vackre matte, o sin nästan lika vackre husse.

Hon satte sig ner bredvid o skrattade som en tok åt valpen, som var jättesöt. Men jag tror att han nog inte hade det så lätt hemma. Hörde hans ägares samtal om att de skulle stoppa honom i nån slags påse då han gick ut, så att inte skiten skulle följa med in. O med skiten så menar jag inte hunden. Vilket jag först trodde.


Nej, det visade sig att mamman/ matten var väldigt rädd för allt som har med utomhusliv att göra.

Dottern kom o sa till sin mamma att hon skulle känna hur mjuka händer hon fått av sanden.

Mamman svarade i panik: Nej, du vet att det där är det äckligaste jag vet!

Varför skaffar man barn o hund om man är så otroligt rädd för lite sand?

Mannen sa inget. Han var väldigt väluppfostrad.


Jag tänkte så sen....jag kan ju inte va den sämsta mamman ändå..... Lite skit är jag verkligen inte rädd för!!!

Stackars sate.



När vi skulle till att åka hem, så bestämde vi oss för att gå en liten promenad först,o liksom lura i väg tvååringen från leken.

När vi kommer o går så ser vi parkens fyllon sitta på en bänk en bit bort. Jag väste mellan tänderna till ungarna: Titta inte!

Naturligtvis så kommer en av dessa fyllon på att han ska gå precis då vi gör det.
Ja men hej o hå.
Jag HATAR då de kommer i kapp en o börjar prata. Jag tycker att de är läskiga o jag har fullt sjå att veta hur jag ska hantera deras prat.
Denne kille pendlade mellan att va glad o trevlig, till att bli svart i ögonen under samtalet.
Inte precis nåt drömscenario då man har tre gående barn med sig o en liten i vagn. O inte många människor som skulle hinna i kapp oss om fyllot bestämde sig för att knivmörda oss.

Han gick i väg från oss, o det såg ut som att faran var över.... då kommer han upp bakom oss. Igen.
O vad är det med dessa fyllon? Hur tusan kan de gå så fort? De liksom bara flyter fram ju.
I alla fall.....JAg hann väsa till barnen, medans vi genade över gräsmattan:
-Nu gäller det att vi samarbetar....en öppnar dörrarna o sedan bagaget...
O en sätter in lillan i bilstolen, medans jag lastar vagnen. Sedan hoppar ni in i bilen o låser.
Fort som tusan, ska det gå!

Och det gjorde det!
Vi var otroligt effektiva. Allt klaffade! Vi kom undan denne otäcke man. Vi var lite skakiga allihop då vi satt trygga i bilen, med låsta dörrar.


Nr vi precis har andats ut säger min son:
- Jag tror inte att det där var nån riktig fullgubbe. Han drack ju bara en öl. Annars skulle han ju dricka i allafall två!
Han hade inte nån mer med sig heller.


Jippie! Jag skrämde upp barnen pga en hobbyalkis!!!!



Kommentarer
Postat av: Anonym

Tror du är den bästa mamma man kan ha ja. Plus min då förstås =)

2008-05-07 @ 23:09:50
Postat av: Sofia

Har inte ni en studsmatta hemma? ;-) för du vet, då kommer jag förbi med min pilates boll och en kompis! Satt i soffan och tänkte på hur gott kaffe man får hemma hos er...

2008-05-08 @ 21:55:03
URL: http://missvixxen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0