Det är syndast om mej
Fy fan i helvete säger jag bara.
Jag håller på att gå av. På riktigt denna gång.
Klev ur bilen igår, o det kändes som att jag fick en kniv i ryggen. Eller som att jag skulle ha haft en helnatt med en neger.
Och det har jag verkligen inte.
Sa till min trettonåring att jag nog skulle få åka ambulans. Herreminje.
Jag såg framför mej att jag skulle få åka plinplongtaxi till sjukan i nerbajsade kläder.
Man bajsar på sig så man får ont i ryggen, har jag hört.
Eftersom att jag har vänner som jobbar på ambulansen så har jag av hänsyn till dem inte ätit nåt idag.
Man vet ju aldrig, och att bajsa sina kompisar i ansiktet är ju inte det jag drömmer om direkt.
Petade i en massa piller, o somnade lite lagomt på ärten.
Idag var det känsliga fan i ryggen, men stålkvinna som jag är., så bet jag tappert ihop.
Tills jag skulle duscha
Men hjälp mej.
Min tvååring sov som en liten ängel på soffan, o jag smög ner i källaren för att skrapa av mej lite lager.
Böjde mej ner för att ta av trosorna. Men helvete. Jag lovar, det kraschade liksom till i ryggen , o jag blev säkert två cm kortare. På ena sidan. Jag föll liksom framåt, mot torktumlaren o trodde på fullaste allvar att jag skulle dö. Vilket jävla slut på mitt liv, nere i en överfull tvättstuga, med duschen på, o spritt näck!!! Dessutom med världens fulaste tofs mitt på skallen.
Nä, det passade inte in i hur jag hade tänkt avsluta min tid här på jorden.
Som tur var, eller vi kan kalla det beroende, hade jag tagit telefonen med ner. Jag ringde gråtande till min mamma.
- Mamma, jag kan inte röra mej, o jag kan nästan inte andas. Jag dör, o lillflickan sover!!!
Min mamma, som är världens absolut mest älskade mamma svarade direkt:
- Jag kommer! Jag ska bara logga ut, så kommer jag.
Min mamma är världens i särklass bästa mamma. Alla kategorier.
Jag är 37 år gammal, o blev lugn då min mamma klev innanför dörren. Nu kan jag gå av, nu ordnar sig allt, tänkte jag.
Där satt jag, naken, på en köksstol med gråten i halsen. - Mamma hjälp!!!!
Ringde till min glänsa o frågade gråtande henne hur jag skulle göra. Hon jobbar som sjuksköterska o kan sånt här. Och då det gäller sin bästa vän kan hon ju inte strejka=)
Tror hon blev lite rädd då jag grät faktskt, men som sagt, det är synd om mej nu.
Jag har fött fyra barn , ingen bedövning, konstant huvudvärk, o lider av fetma. Men jag har aldrig nånsin vart med om nåt liknande. Det finns ingen jag önskar få va med om liknande.
Eller jo, det gör det ju, men de vet dom ju om.
I alla fall, fick en tid hos en sån kiropraktor. Lyckades släpa mej vrålande in i bilen, o min älskade make skjutsade in mej.
Jag beundrar honom. Mannen som skulle hjälpa mej. Han fick ta av mina byxor.
Men herre, det skulle va förbjudet att ta av sig byxorna framför en främmande man o se ut som mej.
Jag såg ner på mina ben då denne man satt framför o försökte få av mina byxor att jag såg ut som en grottmänniska på benen!
Jag ljuger inte, men mina strån var säkert två cm långa. Och svarta!!!
Fan, jag såg ut på benen som min pappa ser ut på bröstkorgen.
Det är därför jag beundrar den mannen. Han visade inte med en min vad han tyckte.
Och framförallt. Han svimmade inte heller.
Sen kom ja ju på en till person som jag beundrar.... Min man!!!!
Stackars sate. Tänk att ha en fru som har mer hår från midjan o ner än vad han själv har på huvudet!!!
Jag måste nog börja tänka på sånt. I alla fall då man som jag lider av svår hårväxt. En allvarlig form av babianskinn!!
Jag älskar ju min man.
I alla fall kunde kiropraktorn inte göra nåt åt mej. Jag skulle få äta en massa piller o hindra inflammationen i ett par dagar först. Skulle få komma tillbaka på fredag. Han sa att han hoppades att de inte blitt nåt bråck. O jag, min dumma jävel trodde att han menade navelbråck. Det var inte förrän jag var nästan hemma som jag kom på att det naturligtvis var diskbråck han menade. Tur att han inte var gift med min tandläkare. Då har de nog tagit bort en bit av ryggen med...o låtit mej gå så hela sommaren!!!
Husom... tur man har vänner!!!
Tack, min gumma för pillrerna. Nu kan jag sitta still en stund utan att gråta.
Jag fick i alla fall en maggördel. Den ska jag ha på mej dygnen runt. Känns ganska skönt faktiskt.
Och jag ser ju lite smalare ut.
Ska man va fin får man lida pin.
Men jag lovar att så här snygg ville jag inte bli.
Jag håller på att gå av. På riktigt denna gång.
Klev ur bilen igår, o det kändes som att jag fick en kniv i ryggen. Eller som att jag skulle ha haft en helnatt med en neger.
Och det har jag verkligen inte.
Sa till min trettonåring att jag nog skulle få åka ambulans. Herreminje.
Jag såg framför mej att jag skulle få åka plinplongtaxi till sjukan i nerbajsade kläder.
Man bajsar på sig så man får ont i ryggen, har jag hört.
Eftersom att jag har vänner som jobbar på ambulansen så har jag av hänsyn till dem inte ätit nåt idag.
Man vet ju aldrig, och att bajsa sina kompisar i ansiktet är ju inte det jag drömmer om direkt.
Petade i en massa piller, o somnade lite lagomt på ärten.
Idag var det känsliga fan i ryggen, men stålkvinna som jag är., så bet jag tappert ihop.
Tills jag skulle duscha
Men hjälp mej.
Min tvååring sov som en liten ängel på soffan, o jag smög ner i källaren för att skrapa av mej lite lager.
Böjde mej ner för att ta av trosorna. Men helvete. Jag lovar, det kraschade liksom till i ryggen , o jag blev säkert två cm kortare. På ena sidan. Jag föll liksom framåt, mot torktumlaren o trodde på fullaste allvar att jag skulle dö. Vilket jävla slut på mitt liv, nere i en överfull tvättstuga, med duschen på, o spritt näck!!! Dessutom med världens fulaste tofs mitt på skallen.
Nä, det passade inte in i hur jag hade tänkt avsluta min tid här på jorden.
Som tur var, eller vi kan kalla det beroende, hade jag tagit telefonen med ner. Jag ringde gråtande till min mamma.
- Mamma, jag kan inte röra mej, o jag kan nästan inte andas. Jag dör, o lillflickan sover!!!
Min mamma, som är världens absolut mest älskade mamma svarade direkt:
- Jag kommer! Jag ska bara logga ut, så kommer jag.
Min mamma är världens i särklass bästa mamma. Alla kategorier.
Jag är 37 år gammal, o blev lugn då min mamma klev innanför dörren. Nu kan jag gå av, nu ordnar sig allt, tänkte jag.
Där satt jag, naken, på en köksstol med gråten i halsen. - Mamma hjälp!!!!
Ringde till min glänsa o frågade gråtande henne hur jag skulle göra. Hon jobbar som sjuksköterska o kan sånt här. Och då det gäller sin bästa vän kan hon ju inte strejka=)
Tror hon blev lite rädd då jag grät faktskt, men som sagt, det är synd om mej nu.
Jag har fött fyra barn , ingen bedövning, konstant huvudvärk, o lider av fetma. Men jag har aldrig nånsin vart med om nåt liknande. Det finns ingen jag önskar få va med om liknande.
Eller jo, det gör det ju, men de vet dom ju om.
I alla fall, fick en tid hos en sån kiropraktor. Lyckades släpa mej vrålande in i bilen, o min älskade make skjutsade in mej.
Jag beundrar honom. Mannen som skulle hjälpa mej. Han fick ta av mina byxor.
Men herre, det skulle va förbjudet att ta av sig byxorna framför en främmande man o se ut som mej.
Jag såg ner på mina ben då denne man satt framför o försökte få av mina byxor att jag såg ut som en grottmänniska på benen!
Jag ljuger inte, men mina strån var säkert två cm långa. Och svarta!!!
Fan, jag såg ut på benen som min pappa ser ut på bröstkorgen.
Det är därför jag beundrar den mannen. Han visade inte med en min vad han tyckte.
Och framförallt. Han svimmade inte heller.
Sen kom ja ju på en till person som jag beundrar.... Min man!!!!
Stackars sate. Tänk att ha en fru som har mer hår från midjan o ner än vad han själv har på huvudet!!!
Jag måste nog börja tänka på sånt. I alla fall då man som jag lider av svår hårväxt. En allvarlig form av babianskinn!!
Jag älskar ju min man.
I alla fall kunde kiropraktorn inte göra nåt åt mej. Jag skulle få äta en massa piller o hindra inflammationen i ett par dagar först. Skulle få komma tillbaka på fredag. Han sa att han hoppades att de inte blitt nåt bråck. O jag, min dumma jävel trodde att han menade navelbråck. Det var inte förrän jag var nästan hemma som jag kom på att det naturligtvis var diskbråck han menade. Tur att han inte var gift med min tandläkare. Då har de nog tagit bort en bit av ryggen med...o låtit mej gå så hela sommaren!!!
Husom... tur man har vänner!!!
Tack, min gumma för pillrerna. Nu kan jag sitta still en stund utan att gråta.
Jag fick i alla fall en maggördel. Den ska jag ha på mej dygnen runt. Känns ganska skönt faktiskt.
Och jag ser ju lite smalare ut.
Ska man va fin får man lida pin.
Men jag lovar att så här snygg ville jag inte bli.
Kommentarer
Postat av: Irran
Snälla vän vilken stark människa du måste vara, du har helt rätt, det är mest synd om dig nu.
Men man kan ju inte låta bli att skratta när man läser din beskrivning heller.
Krya på dig snart
Postat av: lotta
jaaa du lilla vän...änt de ungarna så äre du...hoppas det blir bra på freda då..kram kram
Trackback
