Jaha

I morse vaknade min älskade tulta kl tjugo över åtta. Då kom hon nerskruttandes för trappen till mej.
Så go med pyamas o napp o alldeles rufsig i håret.
Hon är ju så vacker!

Sen sitter hon liksom o samlar kraft till allt hon ska kunnas tänka hitta på under dagen.

Suck.

Jag hade inte plockat in paketet med havrefras som stod kvar sen frukosten. Det vi öppnade på morgonen.
Gissa?
Hela rumsbordet fullt! Hon passade på då jag var upp en snabbis. Jag sa till henne: Så dår får man inte göra.
Svaret kom blixtsnabbt o lyckligt: NÄ!
 Så medans jag försökte rädda det som gick så klättrade hon upp o satte sej på blombrädan.
Fördelen nu är ju den att vi inte behöver få de där trökiga spånet som blir kvar längst ner i kartongen.
Det hjälpte hon till med.


Sen hjälpte hon mej att visa exakt hur många meter det går på en ny toarulle.


Så hittils idag har min tvååring lärt mej två saker:

1. Vill du inte ha spån bland dina flingor. Öppna ditt paket o häll ut innehållet på bordet.

2. Det går aldrig nånsin att få toarullen så smal o fin igen om man har dragit ut den.


Jag blir nog aldrig fullärd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0